Från serien "Mia & Klara" (som nog är min favorit bland humor-serier!)

Mona & Ansi, bittra klädaffärs-expediter

Så jävla underbara.

Varför gör så många "peacetecknet" med fingrarna på foton? Överallt, ser man folk göra peacetecknet. Fyfan vad det stör mig. Vart härstammar denna dumma jävla idé ifrån egentligen, och varför gör alla det?Ser bara larvigt ut.

Man ser det oftast på vimmelbilder tagna på krogen, eller folk på förfester. Egentligen så stör jag mig på alla sorters tecken med fingrarna på vimmelbilder. Personen visar bara osäkerhet framför kameran tycker jag, och man framstår bara som ett fån.

Någon som stör sig på detta fenomen? Eller vet varför folk gör så? (enda gången jag inte stör mig är nog när små japanska skoltjejer gör det. Då ser det bara gulligt ut.haha)

Vet inte vilka personerna på bilderna är. Men det är säker några partytjejer som heter Madde eller Emelie.

Och när jag ändå är igång vill jag även ta upp att jag stör mig på folk som ska göra "High Fives". Varför ska man hålla på med denna löjliga ritual? Så fort man rundat nån kona i brännboll, sjungit lite halvsnyggt i singstar eller vunnit någon annan lek eller tävling. Vad är grejjen med high fives? Man ska i ett laddad ögonblick slå varandras handflator mot varandra, perfekt synkat så att en ljudlig smäll uppkommer. Man visar på detta sätt att man är ett lag, att man är bäst, och att man är lite coolare än övriga världen.
Snälla nån, ja jag har kanske lite för lite problem här i världen, men jag hatar high fives. Själva rörelsen stör mig, jag tycker att den är rent ut sagt skittöntig.

Här har vi säkert 2 personer på firmafesten som vann frågesport-tävlingen.

   Drar du ofta vita lögner?

Ja, ibland så måste man faktiskt dra en vit lögn. Om man kanske inte orkar träffa någon och inte vill verka oartig så kanske man ljuger och säger att man måste till.. typ.. tandhygienisten... Eller om någon lagat mat till en som smakar skit, så måste man ändå säga "Mmm, det var jättegott" fast man helst vill gå och dö. Eller åtminstonde spy. Men jag tycker å andra sidan inte att en vit lögn är något ont. Det är väl snarare snällt? Man gör ju oftast det för att inte såra den andra. Och undvika eventuella tvister. Rent förnuft bara.

Gillar du att döda insekter?

Nej, jag finner ingen njutning överhuvudtaget av att döda insekter. Bara om syftet är i självförsvar. Blir jag attackerad av en bålgeting drar jag mig nog inte för att lappa till åbäket. Minns när jag var 7 år och var på kalas hos min kompis Elin och blev biten i underläppen av en geting, precis när vi skulle äta tårta, och läppen svullnade upp och jag var tvungen att gå hem. Jag hade berövats på en tårtbit och ur mitt perspektiv var det en mindre skandal. En annan händelse var när jag kanske var 10 år och var ute och lekte med in kompis Ellinor. Ute på gatan fann jag en liten italiensk pojke som plågade myror. (nu vet jag inte om myror är en insekt?) Men hur som helst blev jag så förbaskad så jag sprang fram och sparkade honom i ryggen och skrek om att han var en makaber varelse. (kanske dock använde andra ord.)

Har du fuskat på ett prov?

Ja, herregud, vem har inte det? Man har väl gått på högstadiet och haft alla möjliga tekniker för sig. Jag minns en gång när jag gick i 6an eller 7an och skulle ha prov på Islam. Jag hade varit frånvarande på provets ordinära datum så jag fick sitta i ett enskilt rum ensam och göra det. Jag fick mitt jävla papper och en penna och så skulle jag svara på frågorna. Jag fattade inte ett skit. Är kass på religion överhuvudtaget. Jag sitter där och smånynnar på en sång och kollar mig omkring lite. Tror ni inte på fan att i en bokhylla så står det böcker om alla möjliga religioner? Jodå! Så jag får försiktigt dit och bläddrar fram till kapitlet om Islam för att leta reda på lite svar. Precis när jag står där och fuskar för fullt så hör jag att en nyckel sätts i låset. Sabla måsar! Min lärare är på väg in! I ren panik så sätter jag mig på golvet. På boken. Hon kommer in. Tittade undrande på mig och frågar varför jag sitter på golvet och ser skräckslagen ut. Jag finner inget svar. Sitter fortfarande och ser skräckslagen ut. Sen går hon emot mig, likt en polis som är något på spåren och säger: "Vad gömmer du under där?" Jag försöker se jätteförvånad ut. "Va? Under mig? Ingenting? ehehe..." Skrattar lite nervöst. Hon ber mig att ställa mig upp och visa vad jag döljer. Så jag får skamset ställa mig upp och visa boken innehållande religion. Hon tittar på mig med besvikelse i blicken. "Jag trodde mer om dig, Lina, det här trodde jag då rakt inte om dig". Jag har lust att börja gråta och lägga på golvet och skrika Förlåååååååt!!! (haha. söt va?) Men det gör jag inte. Tack och lov. Står mest och är röd som en tomat, som jag alltid blir vid sådana här omvälvande situationer. Jag ser hur ilskan börjar blossa upp i henne och hon river sönder mitt prov! River det i små små delar och säger "Det blir IG på den", sen marscherar hon ut ur rummet och jag står skamset kvar med darrande underläpp och tänker "Jag ska aldrig mera fuska". (Vilket jag givetvis har gjort tusen miljoner gånger till efter det.fniss)

Hatar du barn?

Okej. Hata är ett starkt ord. Men jag stör mig, jag irriteras i sannerligen hög grad, vill i vissa fall slå. (men då ska det vara riktigt illa). En gång i tiden så praktiserade jag på ett dagis. Jag minns när jag var i skolan och inte hade hunnit fixa fram en praktikplats själv, så jag fick ta det som fanns med på deras förbaskade lista. Självklart var det dagis som var kvar. Och det var synnerligen en motspänstig tanke att tillbringa 2 veckor med små gnälliga snorungar som luktar gammalt bajs. Men vare sig jag ville eller inte så var det bara att hoppa upp på min röda cykel och trampa iväg till det lokala dagiset i Irsta. (var ingen idè att sätta emot, hade en tämligen bångstyrig lärare) Jag kan säga såhär att första dagen började inte alls bra. Skulle ut med ungjävlarna och lira fotboll. Av någon anledning hade de inte en sån där mjuk plastboll, utan en lite hårdare variant. De sprang runt som små mongos och petade på bollen. Jag ballade ur och ville ha lite action, så jag kicka till den. Rakt upp i nyllet på en av ungarna! Han fick den rätt i pannan och rasade ihop som en bowling-kägla. Sen började han vråla som en spetsad gris. Dagisfröknarna sprang ut, hysteriska och rödmosiga i ansiktet och gormade om att "du kan ju för helsike inte sparka bollen på det där viset". Sen skulle vi in. Var tydligen sagostund. Jag skulle leta upp en bok i bokhyllan som jag skulle läsa högt. Mitt under mitt frenetiska letande så klättrar en satunge upp på min rygg. Och biter sig fast som en blod-igel. Jag vrålar "SLÄPP MIG FÖR I HELVETE" men han vägrar, så jag sliter tag i ungen och skickar in han i väggen. Efter den incidenten fick jag gå hem. Och skulle "under inga som helst omständigheter komma tillbaka."

Jag gillar inte att gå ut och äta, och så sitter det någon jävla småbarns-morsa och ammar sin bebis offentligt? Bleka, feta pattar mitt under min måltid. Om morsor vill amma i parken eller i soprummet eller vart fan det nu kan tänkas vara, så visst, fine! Men släng förhelvete inte ut patthögen bland folk som äter! Det är ingen som vill se. Ät din jävla Big Tasty, och gå sedan iväg och amma din unge.

Tack.

Tycker ni att det är pinsamt när magen kurrar? Jag har märkt att många skruvar på sig när det börjar mullra där nere i magen. Jag själv tycker också att det är väldigt pinsamt. Minns när man gick i skolan, och man ofta inte käkade frukost eller lunch, och det var något prov och det alltid var knäpptyst, och så känner man det där bekanta känslan i magen. Snart kommer det låta! Och man vet att alla kommer titta sig omkring, och eftersom jag lätt blir generad och röd som en tomat i ansiktet så är jag nog lätt att så kallat bli " busted". Haha! Jag har oturen också att min mage kurrar så jävla aggressivt varenda gång. Det är inget litet svagt "mmmmuurrrr...." utan det är mera "MMMMUUUUUURRRRRRRRRRRRRRAAAAOOOHHHHHHHH   ". Som en argsint grizzly-björn eller något.  Mycket pinsamt.

 Jag brukade ursäkta mig, precis innan jag visste att det skulle låta, att jag måste gå på toa eller dricka vatten. Så gick jag och hetsdrack vatten för att på något vis stilla hungern, men det brukade inte hjälpa och i slutändan så satt jag på toan resten av lektionen och vägrade gå tillbaka och skämma ut mig. Fast då började jag tycka det blev pinsamt ändå att sitta där så länge, ifall någon trodde jag var dålig i magen, så då gick jag hem istället och fick skolk och indraget studiebidrag och hade inte råd med kläder och fick bo på gatan.. nejdå..Men det är jobbigt...   Man får fan se till att ha med sig ett äpple eller nå annat skit ifall det kommer bli nån "tyst stund"...

Och grejen med en mage som kurrar eller låter är ju oftast bara på grund av två altenativ:
1. Du är hungrig

2. Du är skitnödig.

Och har ni precis varit och ätit er proppmätta så kan man ju inte direkt skylla på "Oj, jag har ätit lite dåligt idag". Då är det nog snarare altenativ nummer 2. hahahah. Åh jag och min bajshumor....

Ett återkommande fenomen som jag ibland drabbas av är när jag t.ex går på stan utan något sällskap och får upp en rolig tanke i huvudet och börjar småflina lite för mig själv. Tycker detta är riktigt pinsamt om någon annan människa råkar få syn på en när man går där och flinar som mest.

Känns ju dumt på något vis. Lite psykopat-varning? Om jag möter någon som går och flinar för sig själv brukar jag helst röra mig lite i sidled bort från personen, i tron om att det antagligen är någon pundare eller ja, ett helt vanligt mongo.

Vad tycker ni?

Fan vad ont jag får i röven av att sitta på den här barstolen. Av trä. Stenhård. Vill ha en normal jävla stol med dyna på. Helst en fluffig. Som normalt folk. Har suttit här i 3 timmar. Mitt arsle känns helt mörbultat. Måste. försöka. röra. på. mig.

Född: 19 maj 1870 i Washington DC

Död: 16 januari 1936 i fängelset Sing-Sing, Ossining

Vem var han?  Han var en amerikansk seriemördare, koprofil, pedofil och kannibal.

Fish bodde på barnhem när han var liten. När han var 7 år gammal, hämtade hans mor ut honom för hon hade fått ett arbete. Han begick sitt första mord år 1910. Fish skall ha torterat, mördat och styckat minst 15 barn, däribland 10-åriga Grace Budd. Han dömdes till döden och avrättades i elektriska stolen vid 65 års ålder.

Han skall ha varit sadomasochist, och ägnat sig åt självstympning, och stack nålar i kroppen, främst kring genitalierna. Han menade att han fått dessa tendenser från den misshandel han utsattes för i barndomen. Hans mord innebar ofta långsam tortyr. Han band barn och piskade dem.

28 maj 1928, då han var femtioåtta år gammal, besökte Fish familjen Budd på Manhattan i New York. Han svarade på en "arbete sökes"-annons som artonårige Edward Budd satt ut. Fish tyckte först att Edward var det perfekta offret tills han träffade hans yngre syster, den tio år gamla Grace. Fish lovade att anställa Edward och att han skulle skicka efter honom några dagar senare och under tiden övertalade han paret att Grace skulle följa med honom på en fest som hans svägerska skulle hålla. Grace gav sig av med Fish den dagen, men kom aldrig tillbaka.

Han tog Grace till ett öde hus som han tidigare valt ut. Grace plockade vilda blommor i trädgården utanför, medan Fish gick in i huset och klädde av sig för att inte få blod på sina kläder. Han ropade på Grace. Fish gömde sig i en garderob och när Grace kom upp till övervåningen där han gömde sig, fick hon syn på honom och började springa nedför trappen, men Fish fick tag i henne och ströp henne till döds. Han högg huvudet av Grace och tillagade sedan en del av hennes kropp och åt upp henne.

Källor säger att han skickade ett brev till Edward där han skrev att hans syster smakade utsökt.

Ska precis titta på en film om Albert Fish. Det kan bli intressant.