Fika!

Jag har gått ner 23 kg från förra vintern till denna :) Ganska duktig ändå! Ska ta tio till.

I förrgår, på bussen hem, var jag helt insjunken i min mobil. Tror att jag läste om surikater. När jag sen tittar upp är bussen helt tom, jag är ensam, och det är mörkt ute. Jag känner inte igen mig! Bara skog omkring. PANIK!

Jag sitter och funderar på hur jag ska över övermanna den mellan-östiska busschauförren. Men till slut går jag fram och säger panikslaget: "Vart för du mig?!" och han tittar på mig som om jag vore dum i huvudet. Han säger: "Vadddd?"  och jag säger "Det är fel väg!!" och han säger "neeejneej, forfan, jak har tjort boss i femton år, jak vet vart ja åker, okkkej?! Do har somnat eller suttit facebook jag vet inte, kanske do har åkt förbi dine hållplats?" och jag inser, lite skamset, att ja. DET ÄR JAG SOM HAR MISSAT!

I min besatthet av surikater som står och håller utkik har jag åkt föööör långt.

Jag ber om ursäkt, men förklarar att jag trodde att han kidnappat mig. Man kan bli lite nervös då, påpekar jag.  Men han skrattar och säger att han inte skulle våga det. Jag ber om ursäkt igen,  men han frågar "Vill do ha kaffe?! Cigg? Frokt?" Jag frågar vad "frokt" är. Han säger "äpple". Så jag får äpple, cigg och kaffe. Jag är väldigt naiv när det gäller gratis konsumtion av druck, cigg och mat. kanske hade han förgiftat det... Men det sket jag i. Jag var törstig, hungrig och röksugen.

Sen körde han mig tillbaka hem. Var som att åka taxi, fast i en stor buss! Satt och log hela vägen.

Slut! :)

Idag fick jag höra på praktiken av en manlig kund att jag var en katt. En "kissekatt". Vad menar han med det?! Att jag är en Pussy? En fitta?!

Fått två nya stalkers idag. Och nej, jag skryter inte. Det är inte ens kul. Det är bara loosers som svansar efter mig. Flyktingar, skolpojkar eller Lennart, 72.

Idag köpte jag 23 böcker. Med personalrabatten. Jag älskar personalrabatt.
Bra grej!
Men det var mycket att bära... Såg ut som ett jävla biblioteks-mongo.

Jag har provat på att hamna i helvetet. Jag trodde jag skulle bli fast där. Levande mardröm är inte tillräckliga ord för att beskriva den ångest och smärta jag upplevde. Mitt straff. Jag måste ändra livsstil. Mitt undermedvetna skriker sluta.

Nellie Olesen