hej. Skulle bara testa att blogga via mobilen.

Jag är så galet kär i de här klänningarna, och modellen är sjukt snygg! Det där är verkligen så snygg en kvinnokropp kan bli! Älskar kurvorna! Jag skulle dööö för att få se ut sådär! Blir så avundsjuk. Nu går jag och äter tacos istället...   

Min nyinköpa skinntyg på tuttarna :) Love it. Fin bakgrund med kattlåda och toalettrulle. Jag är så sexig. haha. Men har i princip bara lampa på toaletten. Resten av lägenheten är kolsvart för alla lampor har dött.   

Igår, och idag, har jag varit nere på staden och handlat grejer. Mycket trevligt. Mycket fynd. Väldigt bra! Jag har handlat bland annat:

Cd-skivor ("Sonic", signerad "Aqua" så jag också kan vara "galen", och "Ljuva 60, tal 2-disc")
Pocketböcker ("Sveriges Historia", "Glöm att ni har en dotter")
Klänning (Svart kort klänning med skinndetaljer vid tuttarna och midjan)
BH (äntligen rätt storlek, DD! Nu ramlar de inte ut längre, wohoo. Sjukt att man gått så länge med för liten storlek...)
Glögg (årets nyaste glögg med smak av Saffran! Smakar som flytande lussekatter!)
Filmer ("Dumpad" och massa skräckfilmer.)
Byxor (Tajta leopardmönstrade med lite glansigt material. Hippt)

Koll på läget, suverän arena för skryt och uppmärksamhet. Snabb feedback.  Livet på "fejjan" tillfredsställer många."Lisa pettersson är nu vän med Emma Olsson.", "Nu är det läggdags", "På väg till skolan", "Ska borsta tänderna".Han eller hon som ständigt berättar vad han eller hon gjort, och som samlar på kompisar och är nu uppe i 1035. De uppdaterar statusen i tid och otid. Hemma, från mobilen på bussen, på möten under jobbet. Utan att någonsin berätta något intressant.

 Jag tror att mycket av det är en strategi för att framställa oss själva som bättre än vad vi egentligen är, eller ge en inblick i att vi har ett bättre och roligare liv än vad som egentligen är sant. Vi väljer vilken bild vi önskar lämna ut av oss själva. Vi är flockdjur och vill gärna bli sedda. Dessa ständigt noggranna uppdateringar kring vad som händer oss i detalj under dagarna har väckt så mycket irritation att det till och med har bildats grupper på facebook mot dem. "Vi som inte statusuppdaterar utan att ha något viktigt att säga" är ett exempel.

 Varje gång vi kopplar upp oss hoppas vi på att vi fått något meddelande. Och ibland blir vi belönade. Likaså folk som är spelberoende och vinner ibland. Det gör mer tillfredsställelse än att bli belönad hela tiden. Det blir en kick varje gång du faktiskt fått någon kommentar eller en ny "vän". Och det uppfyller ju även vårat bekräftelsebehov. Vi tycker om när andra noterar oss. Vi vill bli sedda. "Jag finns, jag är någon!". Jag tror att våra vänners spontana kommentarer förstärker vårat behov av att skriva mer. Tror inte ni det? Om aldrig någon läste, eller tittade på dina bilder skulle du nog inte känna samma behov av att skriva i detalj om din dag. Om allt var för din egen skull borde man ju likväl kunna skriva en privat dagbok i en anteckningsbok.

 Och tillbaka till "kompissamlaren". Dem främsta tecknet för kompissamlaren är att han eller hon har över 800 vänner utan att vara Oprah Winfrey eller Barack Obama. Man sneglar ängsligt på sitt egna antal vänner och har undrat hur i helvete människan kan känna så många. Så har i alla jag tänkt förr. Men svaret är ju naturligtvis att denne personen inte har en aning om vilka alla de här människorna är. Utom möjligen de första 100 på sin höjd.

 Och så har vi ju "mamma-bloggarna". Framförallt "ung-mamma-bloggarna". Ursäkta mig, ta inte detta fel, men vem fan vill läsa om vad fan din snoriga unge gör hela dagarna? Jag skiter i om William som är tre och ett halvt år har skitit på sig eller lärt sig att gå eller cykla eller krypa eller säga "mamma". Eller att du blev på smällen när du var 12 år på en klassfest och "ångrar inte en sekund av det. Underbara lilla Thea hade ju aldrig funnits till annars, och de är hela mitt liv, hela min vääääärld."Det är sorgligt. Du var ett barn själv. Jag har så svårt att förstå mig på det där. Du har all tid i världen att bli morsa. Du vinner inte så mycket på det. Du får mindre egen-tid och får dåligt med pengar. Och får ta ett jävla ansvar.

 (Men jag måste erkänna att jag på något sätt beundrar er hur ni pallar det. Och att många av er faktiskt sköter det jävligt snyggt. Vissa av er är nog jättebra föräldrar. Men det finns även as som försummar sina barn och ger dem ett helvete. Är ute och festar jämt, kan knappt ta hand om sig själv men ska ändå ta hand om en totalt hjälplös bebis.)

 Men som sagt, detta helsikes mamma-bloggar. Bilder på barnen överallt. Samma skit dag in, dag ut. Tusen miljoner människor har barn, det är inget nytt! Ni är inte speciella. Det är klart man kan skriva om sitt barn ibland. Jag skriver själv om min katt och min hund då och då. Det är mysigt. Men att låta hela bloggen kretsa kring ungjäveln är bara såååååå dödligt uttråkande. Och jag vet, jag vet. Ni tänker "MEN LÅT BLI ATT LÄSA DÅ!". Och ja, det gör jag. Era ungar är fula och luktar illa. (Nu kommer jag säkert få massvis med arga morsor efter mig. haha! Skämt åsido. Jag står faktiskt för detta.)

 Äsch, jag tror att de flesta lever ett ganska innehållslöst liv. Men slutar trots det aldrig uppdatera. Och blir folk lyckliga av det, så ska folk naturligtvis fortsätta. Men jag uppskattar när folk faktiskt vill säga något. När folk har tänkt till lite. Men det verkar vara för mycket begärt. De flesta är kapabla till ett "Det regnar"-inlägg eller "Dagens outfit" i en smutsig , fläckig spegel med glossig plutmun. (Men vem vill egentligen veta att Sofia, 16 år ifrån Torslanda har ljusblåa leggings och en romantiskt röd kofta med puffärmar på sig idag?) Jag är fruktansvärt trött på det. Är ni? Eller har jag skrivit ett långt inlägg fullt med skit?

Jag är så sjukt nyfiken hur man går i såna här skor? Har jag fan klurat på länge. Om någon som läser har ägt, äger eller har testat den här typen av klack, hör av er! Vill veta om det ens är möjligt att gå i dessa! Stackars, stackars, stackars små tår.

Galna skor?

Denna vackra kvinna har gjort en fantastisk låt, gjord -91. Stark refräng. Gillar inte Cher så mycket i övrigt, men denna är fin, samt "If I could turn back time", som de flesta förmodligen har hört.

Jag har aldrig blivit så besatt av ett spel som av "Rollercoaster Tycoon".  Både 1an, 2an och 3an, alla lika bra. Jag hoppas verkligen på en uppföljare, nummer 4. Som jag dessvärre läste skulle kommit ut men inte gjorde det. Damn it! Det finns ju förfan inget bättre spel. Haha. (Silent Hill och Resident Evil är iofs väldigt close.) Sist jag lirade RTC så spelade jag 7 timmar utan avbrott. 7 jävla timmar! Som om jag hamnat i någon slags trans.Det är så härligt att bygga upp allting. Åk-attraktioner, matställen, souvenirer, toaletter, bankomater, informations-kiosker, pynta med utsmyckningar, anställa städare, vakter, mekaniker och underhållare. Ge dem fasta patrulleringsområden så man inte får klagomål på nedskräpning, vandalism, trasiga karuseller eller att det är allmänt trist.

Allt byggs upp med tanke bakom det hela. Jag gillar att inte bara "slänga dit" allt, jag vill gärna göra det snyggt. Jag gillar att ha separata områden med matställen, i samma stuk. Till exempel ett område med korv, hamburgare, kebab och läsk. Ett ställe med kringlor, sockervadd, äpplen och godis. Ett ställe med hattar, t-shirts och parapyler till försäljning. Allt är strategisk uppbyggt. Det ger mig en kreativ tillfredsställelse. Uppdragen är roliga också! Få ett visst antal besökare, en viss rating eller tjäna en viss summa på berg-och-dal-banorna. Jag gillar när det blir utmaningar.

Skillnaden från 1an och 2an till 3an är att i nummer tre kan man åka karusellerna själv. Man kan sitta i, sett från ett 3D-format. Det är ganska kul att åka sina egna attraktioner! Haha. Jag växer aldrig ifrån tivolin. Har varit bland det roligaste som finns sen jag var typ en halvmeter hög. Det sprätter i kroppen av lycka när jag befinner mig på ett nöjesfält. Jag undrar om jag alltid kommer att älska det. Tyvärr har jag fan inte råd att åka iväg på sånt så ofta, så jag får nöja mig med det jag får. Rollercoaster Tycoon!!