Jag saknar min lilla gris! Han är inte så bra på att sitta, han ramlar baklänges hela tiden haha. Visst är han söt?   

Nu ska jag äta choklad-glass. Det är fan gott med glass. Vilken glass gillar ni?! Har ni ätit Magnum strawberry-glassen, med vit choklad? Den är grejt! Fast vet inte om det finns kvar. Kanske var sån där sommarglass?

Är mycket glad över mina inköp. Har lirat RCT länge. Såklart. Saknat ettan. Försvann i flytten.

Blir nog kolla någon av filmerna ikväll. Mysigt med (bra) skräckisar på kvällarna. Synd bara att jag är en sån pussy och drömmer mardrömmar ibland. Hihi Puss.

När man ser alla kändisar hårt retuscherade på bilder och dylikt, och sedan möter sin egen blick i spegeln en totalt osminkad bakis-torsdag (och då ingår inte ögonbryn heller kan jag tala om), så kan man fan inte låta bli att känna sig lite... hmm... okarismatisk...Och det är då man kan trösta sig själv med att det inte alls är så som det ser ut oftast. Det får mig att känna mig mera mänsklig.

Och ja, det är fruktansvärt ytligt. Men jag behöver det här just nu, haha   

Sanju Bhagat - Mannen som hade sin egen tvillingbror i magen.

Sanju hade sedan många år tillbaka oroats över sin stora mage - som bara skulle komma att bli större och större och tillslut till den grad att det kunde liknas vid en graviditets slutskede. Sanju fick då otroliga andningssvårigheter och togs in på sjukhuset där de började skära upp det de trodde var en extrem tumör men visade sig vara något helt annat. Liter av vätska flöt ut följt av ben, delar av könsorgan och käke, hårtussar och ytterliggare fler ben i en enda slaskig sörja. Sanju hade haft sin tvillingbror i magen under hela sitt liv.

En av världens mest konstigaste medicinska situationer och varför detta skedda i Sanjus kropp är ännu ett enda stort mysterium. Fostret skall ha levt likt en parasit innuti kroppen.

Tycker det är skitläskigt haha

Haha, så jävla hård.

Åh, Elvis    Din ljuva stämma får mig att rysa!

(Många tycker att min morfar var lik Elvis när han var ung, btw. Jag saknar dig morfar.)

På jobbet eller i relationer  kan man uppleva att kraften och energin rinner av en när man är tillsammans med vissa personer. Den här personen är uppfylld av sig själv och får en kick av den kraft han/hon tar från andra. Den som drabbas blir däremot trött, handlingsförlamad och dränerad på energi. Kanske också ledsen utan att riktigt förstå varför. Och de gör det i regel utan att känna samvetskval, ånger eller skuld. I deras värld är andra människor till för dem, sällan tvärtom.  Ett sådant beteende kan i vissa fall styras av händelser långt bakåt i tiden.Som liten kanske personen inte blev lyssnad på eller tagen på allvar. Han/hon kände sig kränkt och inte sedd. Som vuxen vill man till varje pris undvika att hamna i en liknande situation. Därför överför man samma slags oförrätter på andra som man en gång själv blev utsatt för. Och upprepar dem. Det sker ofta omedvetet och automatiskt. Andra personer blir så att säga projektionsskärmar.

Köpte boken "Energitjuvar" idag och ska läsa mer eftersom jag har människor i min omgivning som är riktiga så kallat energitjuvar, blev intresserad av fenomenet. Känner ni igen er i texten? Känner ni en sån?