Nu kan du marknadsföra det här inlägget för att flytta det högre upp i vännernas nyhetsflöden så att de lägger märke till det lättare. Inlägg som du betalar för att marknadsföra kommer att markeras som sponsrade"

Detta får jag upp när jag la upp en grej nyss. Marknadsföra "inlägget"!!! Det är ju helt jävla vansinnigt. Kommer folk betala för att deras jävla "Idag käka jag spagetthi bolognese och sket ut det kl 19:02 och sen fika jag med bella på staaaan!" ska synas högst upp på vännernas sida? Jag blir så jävla förbannad vart den här världen är på väg. Här på bloggplatsen har ni iaf någon jävla måtta, här marknadsför man hela sin blogg för pengar och det kan jag tolerera och tycka att det kan vara en bra grej om man vill att folk ska "få upp ögonen" för en. Men att enskilt marknadsföra enstaka skit-inlägg?! ARRRGH! Fucking jävla facebook, de är inte riktigt kloka. Storhetsvansinne.

Jag är tillbaka. Och jag är mycket bitter.

Kärlek och förhållanden är nästan enbart egoism.

Varför söker vi ständigt efter kärleken?

Inte tror jag nog att det är för att du har så mycket kärlek att ge, att du mår sååå fantastiskt bra av att visa någon ömhet och kärlek och att ge. Jag tror att det mesta handlar om att ta. Ta ta ta!

Jag tror att det handlar om att man vill känna sig speciell. Känslan som uppstår när du hör att någon avgudar dig och älskar dig och skulle göra allt för dig. Det om något är en jävla egokick! Du känner dig utvald och speciell. Någon vill ha just dig av alla och när du vet att du har personen i ditt nät så kan du till och med i vissa fall må bra av att göra den svartsjuk, att få honom att krypa för dig och be dig att aldrig lämna honom.

Det finns inte så mycket fint och vackert med kärlek. Det mesta handlar bara om ren och skär egosim. För att just DU ska känna dig utvald, det är inte din "älskade" som är det även om du kan gilla honom eller henne väldigt mycket. Men ärligt talat, med handen på hjärtat: Är du verkligen ärlig när du påstår att du inte KAN leva utan honom? Eller när du påstår att det är värt att helllre sitta i fängelse för att ha mördat din "älskade" för att hon bedrog dig än att bara låta fanskapet gå? Eller att du skulle DÖ för den personen? I ärlighetens namn så tror jag att får du väl pistolen mot tinningen och någon psykopat säger "Du eller hon!" efter att ni dejtat i tre månader och "älskar" varandra så skulle du nog inte ta kulan. Jag tror knappast det.

Kärlek innebär även extremt mycket svartsjuka. Vem fan är man egentligen som tror att man kan "äga" en människa som att man äger en jävla platt-TV?! Ingen annan får röra eller överhuvudtaget se i vissa fall. Är det vackert egentligen? Att man ivrigt lägger beslag på en hel människa och sätter upp regler. Vad fan?! haha. När jag tänker djupt på det så är det helt jävla galet. Man ska vara med en personen man vill för att man VILL, man ska vara trogen för att man VILL, inte för att du är livrädd för din partner eller att han har bestämt det. Är du "otrogen" så är det något som är fel i förhållandet (eller så var du jävligt cp-full/hög som ett hus och minns inget hahah. Räknas det som en ursäkt? folk kör ofta med den iaf! ;)) och då kanske man inte ska vara med varandra? Trohet mot varandra innebär en äkta genuin känsla av att inte VILJA ha någon annan. Inte av rädsla för att få en stekpanna i skallen om du har ett kasst klockan 2-ragg. Har du det så är du uppenbarligen missnöjd osv, men ändå fortsätter ofta folk att vara tillsammans ändå. För att de "älskar ju faktiskt varandra",

Folk missbrukar ordet "älskar" så fruktansvärt mycket. Folk som varit ihop enstaka månader börjar tidigt älta om att de älskar varandra. Jag tror på sin höjd att du är kåt. Kåt på att ligga och kåt på bekräftelse. Det kanske lätt kan misstolkas att du vill "leva ihop" med denne mannen eller kvinnan. Garantiknull?

Ibland har jag lust att köra hela "Saw"-idèen (skräckfilmen ni vet) och sätta par på prov.

Skulle du dö för din brud?

Visst, hoppa ner i den där köttkvarnen/skär ut ditt hjärta med en slö gaffel/ta ett dopp i frätande syra så får vi se om du verkligen menar det. Haha!

Sluta missbruka ordet älskar, "jag skulle dö för dig", "jag kan inte leva utan dig!" era jävla nötter. Det tappar sin innebörd för de som VERKLIGEN älskar någon. För det finns äkta kärlek. Folk KAN dö för varandra. (även om det är jävligt onödigt?) Men det är svårt att avgöra när man träffat någon som VERKLIGEN älskar en, när varenda jävla Helgon.se-ragg man haft genom åren älskar dig efter andra dejten. När folk som påstått sig vilja förlova sig eller ha barn med mig sätter på någon jävla 2 barns-morsa från Bollnäs var tredje helg? I smyg. Och kan se mig i ögonen när vi äter tacos och säga "åh, jag älskar dig! jag vill aldrig förlora dig".

"Ska jag kasta ut dig eller tacosen genom fönstret?!" kom jag att tänka på nu. Hahahahha.

Förlåt. Ska hålla mig till ämnet.

Fast jag orkar fan inte lägga mer tid på detta nu. Kärlek är i de största av fallen beskrivet med dessa fyra ord: Egoistiskt. Missbrukligt. Falskt. Oseriöst.

Tack för mig.

(¨Ni får gärna skriva "bitterfitta" till mig om ni vill. Att jag är bitter och avundsjuk på alla lyckliga par. Kör igång bara. Jag vet att det låter så. Men jag känner ändå att man måste sluta drömma någon gång och vara lite realistisk och inse verkligheten. Det är inte nå jävla dans på rosor. Kärlek kan såra så mycket, oftast såra mer än vad det ger. Och jag tycker inte man ska sluta hoppas, men kanske tona ner lite på kärleksdramat. Ge inte någon förhoppningen om att vara älskad på riktigt för att sen vara ute och fladdra med pitten på diverse sunk-krogar. Inte för att jag egentligen bryr mig ett skit om andra blir sårade. Men det är i alla fall vad jag anser om jag får säga vad jag tycker låter vettigast. Ibland KAN jag faktiskt tycka synd om lättlurade jävlar som inte fattar vad deras "honeybunney" pysslar med så fort dem inte ser. Jag vet några exempel i min egen närhet där ett par ska förlova sig snart. Jippie! Synd bara att hennes kille har en liten förkärlek för sex-träffar via speciella hemsidor. Och att han knullar din kompis.)

Tack för mig igen!

Åhh, vad jag känner redan nu efter den lilla reklamsnutten hur mycket jag avskyr programmet "Sol, fest och oroliga föräldrar". Försöker vinkla det till att "tonåringarna festar loss och vet inte att deras morsa står bakom en palm och ser alltihop". De där "festande ungdomarna" skulle behöva ett pannskott. Att vi ska behöva se snorungar dricka sig fulla på cider på någon tropisk plats och spy, dansa och visa pattarna på bästa sändningstid är helt åt helvete. Att det ska kallas "underhållning".

Fyfan vad jag hatar ungdomar.

Jag vill inte se blonderade Rebecka, 14 år, pussa sin tjejkompis på munnen och skrika "NU KÖR VI!!" efter en och en halv päroncider.

Kör upp en fet gurka i röven på dem och pissa ner deras ansikten istället så blir det underhållning.

Jag och en kompis diskuterade det här med att verka snäll enbart för sin egna vinning. Ett exempel. Hon vill träffa en kille som säger att han ska jobba natt frivilligt för att tjäna lite extra pengar. Han medger även att han är trött, men det kan ju som sagt vara bra med extra pengar. Hon vill ha ett ligg. Så hon säger: "man ska inte jobba när man är sådär trött, det är inte värt pengarna, du måste ta det lite lugnt! Kom hit istället så kollar vi film. Spar på krafterna inför nästa vecka, slit inte ut dig, ohälsosamt, blablabla", när hon egentligen skiter fullständigt i om han får ont i ryggen eller är trött. Hon vill ju bara ha kuk. Då verkar hon väldigt snäll och omtänksam, när hon egentligen bara är egoistisk och vill få ut någonting av det själv. Eller som vissa människor ringer till mig helt plötsligt och säger "åhh hej lina, det var så länge sen vi sågs, jag saknar dig! hur ääääär det med dig? ska vi hitta på något?", sen får man reda på att personen i fråga ringer enbart för att alla hennes/hans vänner är bortresta den helgen och hon/han inte vill vara själv. Då kör man "snälla kortet" enbart för att vinna något på det själv. Man spelar en vänlig roll. Det är ganska fult gjort, men jag tror att människor gör det oftare än dem själva inser. Människan är ett så kallat "överlevnadsdjur" och man gör mycket för sig själv. Jag är väldigt skeptisk till när folk verkar bry sig om mig. Det finns oftast en baktanke i det hela. Och ja, jag medger att det finns en del genuint rakt igenom snälla människor, men det finns inte många såna i mitt liv. Jag litar inte på någon. Människor är sluga. Och jag vet ju hu det är själv. Jag har också låtsat brytt mig för att jag kommer tjäna något på det. Fyfan för mänskligheten egentligen. Vi är piss. Vi äter, skiter, sover, knullar, dödar. Beter oss som riktiga svin. Vart är alla bra människor? Någ0n som inte spelar snäll och omtänksam, utan faktiskt är det?

old picture

Har precis läst ut boken "Varför gråter inte Emma?".

Vissa tycker att det är ett jättebra sätt att "gå vidare" genom att skriva boken, och vissa hävdar att det är fel att tjäna pengar på hennes barns död. Likt Englas mamma, att det bara handlar om "media-kåthet", och att det är jävligt fult. Vad tycker ni? Är det ett bra sätt att komma över någons bortgång genom att tala ut i tv, tidningar, blogga, skriva böcker osv...? Eller "utnyttjar" man situationen på ett konstigt sätt, som att exempelvis tjäna pengar/synas/folk ska tycka synd om en? Borde man istället öppna sig för sina närmaste istället för att gå ut i hela Sverige? Eller är det som sagt ett riktigt bra sätt att "skriva av sig och gå vidare"?

Hur kommer det sig att vissa behöver gå ut med sånt här, och andra inte? Hur många får inte någon anhörig mördad utan att behöva skriva en hel bok om det? Utan nöjer sig med att sörja med familj och vänner? Är det en viss typ av människor som har behov av att synas i media? Är man en person som njuter av uppmärksamhet? Eller behöver man göra det för att gå vidare helt enkelt?

(Tycker i alla fall såklart att det är tragiskt det som hände, och i stort sett ingen förtjänar att gå detta öde till mötes. Tycker det är förjävligt att några som är totalt oskyldiga ska bli slaktade på detta vis. Småbarn är ändå lika försvarslösa som typ... kaniner, så detta är jävligt brutalt och jag är glad att tyskan fick sitt straff. Tänk vad svartsjuka kan driva folk till vansinne?)

Tycker det är komiskt att Veckorevyn skriver att de har som mål att bli "Sveriges viktigaste tidning." Vilket jävla skämt! Är det viktigt att veta vad Carolina Gynning använder för läppstift eller att Cameron Diaz gillar randigt? Slänga in lite bantningstips samtidigt som de skriver "Kom över dina bikini-komplex - experten hjälper dig att bli trygg". Det är ju för i helvete ni som gjort tjejerna osäkra över att gå i bikini från första början med era jävla skinny bitches på framsidorna!

Visst är det skitbra med tips för att komma igång, men hela hetsen med "få platt mage på 3 veckor" är ju bara helt jävla störd. Då är det inte fråga om sunda tips för att må bättre utan då verkar målet vara att du ska se ut som en jävla överredigerad Christina Aguilera när du är klar.

Vem fan behöver bry sig om en "perfekt" och "tränad" kropp så vidare du inte är elit-idrottare?

Sen lägger ni in "69 hetaste männen - utan kläder" och tar med någon jävla "Hugo Rosa" som ser ut som en liten snorunge, eller Cimon Lundberg från Paradise hotel med sin tatuerade bringa och "mörka djupa stämma..." HAHA. Tycker tjejer seriöst att Hugo rosa och Cimon lundberg är några hunkar?! Vart fan är världen på väg?! Ni är så jävla dåliga!

Sjukt synd att så många tjejer sponsrar såna här skittidningar. Skapa er en egen stil istället för att gå efter vad "Veckorevyns mode-redaktör" tycker är snyggt, och sminka dig hur fan du vill. Finns inget "inne och ute". Så jävla absurt så jag finner inga ord. Att folk slavar efter dessa "trender" är så tragiskt. Folk som har identitets-svårigheter måste väl tycka det är fantastiskt att gå efter en mall, men hur jävla kul är det egentligen...?!

Ni gör små patetiska försök att verka "seriösa" och skriver om någon som blivit våldtagen, när jorden ska gå under eller hur viktigt det är med jämställdhet. Jag kan hitta ett 3-sidors repotage om "Maria 26" som berättar att "Min pojkvän försökte få mig att gå ner i vikt, förnedrande, jag blev jätteledsen, blabla". Men dumpa karln då för i helvete. Hatar såna där jävla tyck synd om mig-historier där tjejer kan sitta och vältra sig i "åhh lilla gumman..." Inse att ni är värda något bättre (inte alla förstås, men de flesta), gör något och saken, och SLUTA ÄLTA jävla idioter.

Och mig lurar ni inte. Ni kommer alltid vara en jävla blaska full med skit.

Och ja, någon läsare ska säkert säga emot, att jag har fel osv. Men alla får ha olika åsikter och ni får jättejättejättegärna läsa Veckorevyn om ni vill, ni kan ta och prenumerera och få ett körsbärsrött lipgloss och en bikini i storlek XS på köpet också, inte mig emot.

Ville bara skriva av mig lite.

Kan också jättegärna köpa en Veckorevyn ibland så att jag kan få läsa min efterlängtade intervju med Mariah Carey för hon är en sån fantastisk kvinna och har så mycket intressant att säga.

 (Och sen är det bra med nödpapper om toa/hushålls-rullen tar slut.)

Tack Veckorevyn för att ni förgyller min vardag.

Natacha Peyre: "Pappa betalade min bröst"

Nämen? Grattis grattis! Knullade han dig i arslet också?

Ger upp det här med GI-diet/låg kolhydrat-intag. Hart lärt mig att min kropp inte fungerar då. Blir hungrig som ett jävla as på kvällarna och nätterna och kan vräka i mig skit. Om jag får äta mättande saker som pasta och potatis till kvällsmat kan jag nog hålla mig bättre. Dessutom älskar jag pasta, potatis, bröd och ris och kan nog inte tänka mig ett liv utan det. Skulle kanske funka ett halvår, men inte för resten av mitt liv. Och det är viktigt att skapa rutiner i sitt liv och hålla det för att behålla sin form och hälsa.

Tanken var att gå ner några kilo jag gått upp sista halvåret, ingen jättepanik för min del, är inte så ytlig som man kan tro. Är absolut ingen tränings-och sallads-människa som strävar efter att vara superskinny. Har inga problem att ha några kilo extra. Vill bara inte ha fööör många kilo extra, och det har mest att göra med att min kondition är sjukt jävla dålig. Vill inte flåsa som en maratonlöpare efter att springa sista metrarna till bussen. Sen finns alltid de snyggaste kläderna i 38or. (lite ytlig får man vara, fniss)

Sen ni som läst min blogg vet att jag tycker det är sjukt tramsigt att gnälla om att man är tjock osv, framförallt när man inte har någon jäkla fetma. 5-10 kilo extra är helt okej enligt mig. Hellre det än 5-10 kilo för lite. Så jag kommer nog äta vadfan jag vill, men se till att röra på mig mer. Och det är så satans tråkigt, men man får försöka sysselsätta sig med något på vägen... Gå ut och gå samtidigt som man lyssnar på en ljubok, sin favoritmusik eller varför inte köpa en crosstrainer (som jag har stående, dammig och använd som klädhängare) köra 30 min och kolla på en bra film eller ett bra program.

Som sagt, jag hade inte tänkt börja röra på mig endast för att loosa några kilo, jag behöver verkligen förbättra min kondition och rensa tankarna lite. En promenad om dagen sägs vara skitbra för humöret, och jag är en riktigt negativ jävel så kan ju vara bra för mig....

Är det något som stör mig så är det oseriösa Traderare. Jag har lyckats fått på mig en riktigt jobbig människa. Han har vunnit en grej av mig och nu vägrar han att fullfölja auktionen. Han har fått 5 stycken polis-anmälningar från andra användare och jag skulle nog inte dra mig för att göra det jag heller. Fan, budar du på en grej och vinner så se till att betala summan och sluta krångla. Försöker liksom smita, pruta på priset, slippa frakten... Fan, blir vansinnig. Folk tror att de kan sätta i system att lura människor och få saker gratis. Riktigt jävla fult gjort. Verkar tro att man är helt hjärndöd och går med på en massa dåliga trick. Påstår att jag kryssat i fraktsätt som jag aldrig gjort och påstår att JAG är en oseriös säljare? Jävla skåp. Tråkigt om man får ett dåligt omdöme trots att man inte gjort något fel. Morr.

Har ni varit med om oseriösa människor på tradera? Som försöker luras?  

inte alltid så jävla fantastiskt.