Jag är tillbaka. Och jag är mycket bitter.

Kärlek och förhållanden är nästan enbart egoism.

Varför söker vi ständigt efter kärleken?

Inte tror jag nog att det är för att du har så mycket kärlek att ge, att du mår sååå fantastiskt bra av att visa någon ömhet och kärlek och att ge. Jag tror att det mesta handlar om att ta. Ta ta ta!

Jag tror att det handlar om att man vill känna sig speciell. Känslan som uppstår när du hör att någon avgudar dig och älskar dig och skulle göra allt för dig. Det om något är en jävla egokick! Du känner dig utvald och speciell. Någon vill ha just dig av alla och när du vet att du har personen i ditt nät så kan du till och med i vissa fall må bra av att göra den svartsjuk, att få honom att krypa för dig och be dig att aldrig lämna honom.

Det finns inte så mycket fint och vackert med kärlek. Det mesta handlar bara om ren och skär egosim. För att just DU ska känna dig utvald, det är inte din "älskade" som är det även om du kan gilla honom eller henne väldigt mycket. Men ärligt talat, med handen på hjärtat: Är du verkligen ärlig när du påstår att du inte KAN leva utan honom? Eller när du påstår att det är värt att helllre sitta i fängelse för att ha mördat din "älskade" för att hon bedrog dig än att bara låta fanskapet gå? Eller att du skulle DÖ för den personen? I ärlighetens namn så tror jag att får du väl pistolen mot tinningen och någon psykopat säger "Du eller hon!" efter att ni dejtat i tre månader och "älskar" varandra så skulle du nog inte ta kulan. Jag tror knappast det.

Kärlek innebär även extremt mycket svartsjuka. Vem fan är man egentligen som tror att man kan "äga" en människa som att man äger en jävla platt-TV?! Ingen annan får röra eller överhuvudtaget se i vissa fall. Är det vackert egentligen? Att man ivrigt lägger beslag på en hel människa och sätter upp regler. Vad fan?! haha. När jag tänker djupt på det så är det helt jävla galet. Man ska vara med en personen man vill för att man VILL, man ska vara trogen för att man VILL, inte för att du är livrädd för din partner eller att han har bestämt det. Är du "otrogen" så är det något som är fel i förhållandet (eller så var du jävligt cp-full/hög som ett hus och minns inget hahah. Räknas det som en ursäkt? folk kör ofta med den iaf! ;)) och då kanske man inte ska vara med varandra? Trohet mot varandra innebär en äkta genuin känsla av att inte VILJA ha någon annan. Inte av rädsla för att få en stekpanna i skallen om du har ett kasst klockan 2-ragg. Har du det så är du uppenbarligen missnöjd osv, men ändå fortsätter ofta folk att vara tillsammans ändå. För att de "älskar ju faktiskt varandra",

Folk missbrukar ordet "älskar" så fruktansvärt mycket. Folk som varit ihop enstaka månader börjar tidigt älta om att de älskar varandra. Jag tror på sin höjd att du är kåt. Kåt på att ligga och kåt på bekräftelse. Det kanske lätt kan misstolkas att du vill "leva ihop" med denne mannen eller kvinnan. Garantiknull?

Ibland har jag lust att köra hela "Saw"-idèen (skräckfilmen ni vet) och sätta par på prov.

Skulle du dö för din brud?

Visst, hoppa ner i den där köttkvarnen/skär ut ditt hjärta med en slö gaffel/ta ett dopp i frätande syra så får vi se om du verkligen menar det. Haha!

Sluta missbruka ordet älskar, "jag skulle dö för dig", "jag kan inte leva utan dig!" era jävla nötter. Det tappar sin innebörd för de som VERKLIGEN älskar någon. För det finns äkta kärlek. Folk KAN dö för varandra. (även om det är jävligt onödigt?) Men det är svårt att avgöra när man träffat någon som VERKLIGEN älskar en, när varenda jävla Helgon.se-ragg man haft genom åren älskar dig efter andra dejten. När folk som påstått sig vilja förlova sig eller ha barn med mig sätter på någon jävla 2 barns-morsa från Bollnäs var tredje helg? I smyg. Och kan se mig i ögonen när vi äter tacos och säga "åh, jag älskar dig! jag vill aldrig förlora dig".

"Ska jag kasta ut dig eller tacosen genom fönstret?!" kom jag att tänka på nu. Hahahahha.

Förlåt. Ska hålla mig till ämnet.

Fast jag orkar fan inte lägga mer tid på detta nu. Kärlek är i de största av fallen beskrivet med dessa fyra ord: Egoistiskt. Missbrukligt. Falskt. Oseriöst.

Tack för mig.

(¨Ni får gärna skriva "bitterfitta" till mig om ni vill. Att jag är bitter och avundsjuk på alla lyckliga par. Kör igång bara. Jag vet att det låter så. Men jag känner ändå att man måste sluta drömma någon gång och vara lite realistisk och inse verkligheten. Det är inte nå jävla dans på rosor. Kärlek kan såra så mycket, oftast såra mer än vad det ger. Och jag tycker inte man ska sluta hoppas, men kanske tona ner lite på kärleksdramat. Ge inte någon förhoppningen om att vara älskad på riktigt för att sen vara ute och fladdra med pitten på diverse sunk-krogar. Inte för att jag egentligen bryr mig ett skit om andra blir sårade. Men det är i alla fall vad jag anser om jag får säga vad jag tycker låter vettigast. Ibland KAN jag faktiskt tycka synd om lättlurade jävlar som inte fattar vad deras "honeybunney" pysslar med så fort dem inte ser. Jag vet några exempel i min egen närhet där ett par ska förlova sig snart. Jippie! Synd bara att hennes kille har en liten förkärlek för sex-träffar via speciella hemsidor. Och att han knullar din kompis.)

Tack för mig igen!