Som ni kanske har noterat så har jag inte bloggat någonting på väldigt länge. Jag tappade inspirationen och lusten. Det kändes bara onödigt och smått patetiskt. Ändå så älskar jag ju att skriva och jag vet inte hur jag ska få ur mig en del grejer på annat sätt. Har varit skönt ibland att rensa tankarna lite här. Så jag kanske skriver lite grann ändå. Dock vet jag inte om jag orkar skriva några längre bittra inlägg, haha. Jag stör mig ju ganska ofta på saker som jag skrivit upp här. Och jag har ju fått en del kritik kring vissa grejer... Men det är inte därför jag slutade skriva. Jag tror jag gick in i något slags mörker (haha, ohh så darkness) och kände inte att någonting spelade någon roll. Det som känns märkligt är att jag inte vet varför jag helt plötsligt inte ville gå in på datorn överhuvudtaget. Jag har verkligen ingen aning.

Hursomhelst, katten mår bra. Vissa tolkade mitt senaste inlägg som att min katt gått bort, men det har han inte. Han lever och frodas. Ligger längst upp på tronen i sitt nya ENORMA klätterträd och härskar över vardagsrummet och får handskalade 70/90-räkor mest varenda dag. Bortskämd som satan... Men det förtjänar han det lilla kräket. Jag älskar honom.

Jag har börjat göra någonting om dagarna. Jag är inte totalt arbetslös längre. Som någon så fint skrev: "Skaffa dig ett liv". Haha. (Förstod att de skulle komma nån dag. Folk är så förutsägbara. Varför duger det inte att spela retro-spel och äta potatissallad hela dagarna?) Nu gör jag nytta. Och det känns rätt så bra. Jag har ändå resterande halva dagen att spela retro-spel och äta enorma mängder potatissallad. Samtidigt som jag faktiskt börjar kunna klara mig själv. Halva dagen gör jag nytta, andra halvan ännu mer nytta! Tjuddeluu!

Ingen behöver faktiskt läsa det här egentligen. Alla har nog tröttnat för länge sen. Men det är kul för mig själv att om kanske fem år gå tillbaka och se vad fan man gjorde och vad man tyckte och tänkte om saker.

Adjö för den här gången.

Katt, mat och tvspel. Jag är fortfaranade mig lik...

(Kanske en aning självgodare. Eftersom jag fick höra att jag var smart. Av smarta människor. Hehehe.)