Direktlänk till inlägg 18 november 2010

Morr

Av Lina M - 18 november 2010 21:12

För en stund sen satt jag och pratade med en person. Vill inte nämna några namn, det är inte schysst att hänga ut folk. Men hursomhelst så sa personen:

"****** är ingen skönhet precis. Hon är tjock och är ganska tunnhårg och har glasögon. Men hon är väldigt snäll, pålitlig och rolig. Så jag kan umgås med henne ändå."

Jag kunde inte låta bli att vara ironisk.

"Men gud, vad snällt och godhjärtat av dig" med en överdriven förvånad blick.

Ännu mer förvånad och ställd blir jag när personen inte ens anar ironi i min mening och svarar:
"Ja, men utseendet är inte det viktigaste. Även om jag ibland kan skämmas att gå bredvid henne..."

Jag gav upp mitt försök att vara ironisk, och frågade istället varför hon skämdes.

"För folk kanske tänker "titta vad ful människa hon umgås med", svarade hon.

Jag blir mållös.

"Är du så ytlig?!" var jag tvungen att veta.

"Va? Ytlig? Vadå...?" Personen tittade förvånat på mig.

Jag kände inte för att avsluta diskussionen. Jag svarade bara "Hoppas du blir fet och tunnhårig samt får synfel." Sen gick jag.

Fyfan vad ytliga folk är. Mår fan illa.

Tycker folk att de är "schyssta" och godhjärtade människor när det typ "offrar" sig och umgås med en "ful" människa, som faktiskt är snäll, pålitlig och rolig? (tre av de viktigaste egenskaperna hos en person enligt mig.) Vill man hellre umgås med en person som är "skitsnygg" men helt blåst, elak och allmänt skittråkig?

Jag pratar heller inte här om någon 14åring som inte förstår bättre. Utan det är vuxna människor som tänker såhär. Jag vet inte om jag ska bli arg eller tycka synd om dem.

Det handlar förfan om en kompis! Inte en potentiell pojkvän, då jag själv kan tycka att det ska finnas en attraktion osv... Det förstår jag. Men en kompis... varför??