Orginaltitel: Fritt vilt (kallt byte)

Skådespelare: Bl.a Ingrid Bolsø Berdal och Rolf Kristian Larsen

Genre: Skräck

Språk: Norska

Handling: Det som börjar som en fjälltur slutar som en kamp om livet. I Kallt byte åker fem ungdomar till Jotunheimen i jakt på ett orört fjäll att åka snowboard på. Men en olycka sätter stopp för deras planer. Utan mobiltäckning och långt ifrån civilisationen måste de tillbringa natten i ett gammalt och till synes övergivet fjällhotell. Under nattens gång blir de varse att det lurar okända faror på fjället och att de inte var så ensamma som de trodde?

Mitt betyg:       (3 av 5)

http://jawnnaa.bloggplatsen.se/2010/12/01/4059284-kollade-runt-bland-bloggarna/#kommentarer

Herregud, vad folk är känsliga! Det är inte direkt så jag går på stan och får syn på en unge och går fram och sparkar skiten ur honom! Jag undviker dem. Jag har praktiserat på ett dagis och det gick åt helvete. fotbollen var inte med flit, och om någon unge klänger sig fast på mig och vägrar släppa så jag rycker tag i honom och slänger bort han och han råkar åka in i väggen är väl inte så JÄVLA hemskt? Det var inte direkt så han dog. han fick inga skador för den delen heller. och jag har lärt mig att min erfarenhet, jag ska inte jobba, och jag vill inte jobba med barn. Snacka om att överdramatisera!? Folk skriver att jag är "hemsk" och har haft en tragisk uppväxt?och någon skrev att jag såg ut som en "cykelolycka från mellanstadiet". haha, var fan bland den sämsta beskrivningen jag har hört :) you made my day!  folk är underbara! puss.

Jag älskar den här mannen. Han ser ut som en ung version av Lasse  Kronèr och är sådär härligt egoistisk, dampig, makaber och tjurig! Man måste bara älska detta. Tror jag sett denna film över 10000 gånger. Tror jag kan de flesta replikerna utantill till och med.   hahah!

Ynnneeeeee...?!??

Var god servera mig två löskokta ägg

*smack*

jag känner mig helt jävla inkompetent nu. Har pillat med nya modemet halva jävla dagen känns det som, och får inte igång skiten. är sådant där trådlöst. jag brukar vara teknisk som fan, men detta vill bara inte funka! AAARRRGH TJACKBALLE. får ha mitt gamla sega internet ett tag till då. tills någon karl kommer hem till mig och är händig.

Visst faan gillar ekorrar nötter? Var nämligen och köpte nötter. På ica. jag har fått nya hudsjur. nästan. eller balkongdjur kanske man ska säga... de bor här utanför. Tänkte att de skulle få lite godis att snaska på. jag har döpt dem. De heter Sailor Boy och Sheriffen. skitfina ekorrar.

nu ska jag ut och lägga lite nötter vid deras träd.

Nyss hemkommen från Ica. Handlat lite ingredienser till min kycklingsallad. Mina lår är helt förfrysta. Har fan ingen känsel kvar i dem. Hade halsduken upptryckt i ansiktet så jag såg ut som någon muslim eller antifascist-aktivist. och mina fula leggins som jag får gubbarsle i. Mycket stiligt.

Som den nörd jag är så passade jag på att köpa nyaste numret av "PC Gamer" också.   

hardcore

Jag har hoppats så intensivt på att det här året skulle få sluta fint. Förra nyår ingav så mycket förhoppningar och förväntningar. Glädje. Berusad och fylld av kärlek. Äntligen skulle det bli på riktigt!

Jag fattar inte hur det kunde gå såhär.

Vill inte att det ska bli nyår.

En häxa är en person som tros ha övernaturliga, magiska krafter. Magi existerar i varierande grad i olika trossystem runt om i världen. I västvärlden var en häxa i folktron en trollkunnig kvinna. En manlig motsvarighet kallades vanligen trollkarl. En häxa eller en trollkarl var en person som enligt kyrkan hade försvurit sig till Satan och regelbundet mötte honom och lärde sig magi av honom. Till sin hjälp hade de bl. a. en trollstav och lämplig trollformel.

Häxan var den farligaste av kättare och snabbt spred sig den handbok som blev rättesnöret för all förföljelse under ett par århundraden, nämligen Häxhammaren. Den utkom 1487 och var skriven av två dominikanermunkar, Jakob Sprenger och Heinrich Kramer. Häxhammaren beskrev detaljerat hur en häxa kunde identifieras, anklagas, torteras och dömas, och med den nyuppfunna boktyckarkonstens hjälp blev den en av världens mest lästa böcker.

Häxförföljelsernas ursprung började i alperna i Schweiz. I Norden ansågs inte nattridande eller annan magi vara straffbart förutsatt att det inte skadade någon eller någons egendom. Men på 1200-talet förändrades inställningen. Åren 1668-76 var häxförföljelserna som värst i Sverige.

De som anklagades var ofta läkekunniga, självständiga kvinnor som drog sig fram på egen hand och därför uppfattades som ett hot mot bysamhället, där alla sysslor var reglerade och alla människor inordnade i en sträng hierarki. Jordemödrarna, barnmorskorna, var också väldigt utsatta. De anklagades för bland annat att mörda de nyfödda och göra häxsalva av dem eller att ha bytt ut det riktiga barnet mot ett av Djävulens yngel, om det visade sig att barnet var missbildat.

När man skulle se på en anklagad om hon var en häxa, letade man efter ett häxmärke eller djävulsmärke, det kunde se ut som ett födelsemärke.
Ofta provade man att sticka den anklagade i märket med en nål. Om hon blödde var hon inte en häxa, men om det inte blödde eller att hon inte kände någon smärta dömdes hon.

En annan metod som användes vid fastställning om häxor var vattenprovet. Det gick till så att man band ihop den anklagades fötter vid händerna och kastade henne i vatten för att se om hon flöt.
Om hon flöt var hon en häxa och om hon sjönk blev hon frikänd.

Andra fruktansvärda prov som den anklagade blev utsatt för var tumskruvar, Spanska stöveln -en benkrossare och ofta en vippkrage, en anordning där häxan hissades upp i armarna som var bakbundna ock med vikter vid fötterna. Följden brev att armarna gick ur led.

Ett av de värsta tortyrinstrumenten var den sk. Järnjungfrun, en kista av samma storlek och form som människokroppen. Insidan var besatt med spikar som genomborrade häxans ögon, armar och så vidare utan att döda henne när den stängdes om henne.

Häxprocess eller häxjakt kallas de händelser framför allt under 1400- till 1600-talet, runt om i den kristna världen, där människor, i de flesta områden framför allt kvinnor - häxor - anklagades för samröre med Satan. Minst 30.000 personer avrättades. Betydlligt högre siffror än så ha nämnts men dessa påståenden saknar vetenskaplig grund.

Den mest spridda föreställningen är att alla häxor blev brända levande på bål, men även avrättningsmetoderna skilde sig mellan länderna i Europa.

Häxor kunde bli både hängda, halshuggna och brända. Att brännas på bål var i många länder reserverat för de häxor som ansågs allra värst. I England blev häxor vanligen hängda, men i Tyskland och Frankrike var det vanligt med de traditionella häxbål så som vi nu föreställer oss dem.

I dag finns det människor som kallar sig häxor. Dessa kvinnor och män försöker finna tillbaka till en andlighet som baserar sig på naturens rytmer, jordens växtlighet, död och uppståndelse nästa vår. Att kalla sig häxa kan vara tveksamt av två anledningar: att ordet har en negativ klang, att ordet inte har använts av de kvinnor och män som brändes på bålet, utan har varit ett nidord myntat av förföljarna.

Under 1900-talet har det uppstått häxrörelser, som betraktar sig som religioner, alltså religioner där utövarna kallar sig häxor. En av de största häxreligionerna är Wicca.