Haha ja, vad ska man säga? Antar att det flesta redan noterat denna artikel, men jag måste bara... garva? Jag som tyckte att "vanliga" barbiedockor är så sjukt smala, och de framstår ju som mulliga jämfört med denna? Haha, man kan inte tro det är sant. Inte för att jag bryr mig ett skit om dagens jävla ungar, men fan, vad ska de få för ideal och självbild? Jag ville se ut som barbie när jag var liten också. Ville ha lika långt blont tjockt hår, och vara lika smal. (fast ja, det ser vi ju hur de gick haha) men det finns nog faktiskt de småflickor som verkligen kommer göra allt för att se ut som sin idol, och då kan man nog räkna med många anorexiafall på förskolan.

Ja, jag kan nog egentligen bara skriva att det är jävligt sjukt. Eller så kan jag bara konstatera med ett internt skämt:

Faaaaan va smaaaaaaal.

(Är nog bara Emelie som fattar. Man måste höra de i rätta tonläget för att hajja.)

På tal om barbiedocka så har jag ju en ljusrosa, lockig peruk. Jag ska nog vara en zombie-barbie på halloween. Måste ju få användning för min inköpa peruk nån jävla gång (förutom att sitta och pluta med munnen i webcamen som en jävla fjortis) Vill ju faktiskt använda den på riktigt   

Så om Emelie är snäll och lånar ut sitt låtsasblod, så slänger jag på mig peruken och en massa rosa kläder som jag blodar ner så har jag nog min outfit för kvällen. Tror inte jag har ork eller lust att göra något mer avancerat.

Visst kan man vara en zombie-barbie? Jag har ju stora pattar och har ett knallrosa läppstift liggandes i skåpet. Sen rosa högklackade pumps och en rosa klänning? Man försöker se så bimbo ut som möjligt, fast liksom... en vandrande, död , nedblodad bimbo.

(Hade först tankarna åt zombie-nurse, typ som sjuksköterskorna i Silent hill, hela nurse-outfiten fast nerblodad, men jag har inte min nurse-dräkt hemma och det blir så jävla kallt. Är ju vinter nu, ungdomar. Och skolflickan är redan gjord.

Så det får fan bli en död barbiedocka. Jag har bestämt mig. tror jag.    

Hittade en sån intressant blogg idag. Hon skriver om så mycket jag inte hade en aning om. Visste ni till exempel att Charlotte Perelli är transa?

Eller att den här kloka människan också har ett otroligt sinne för humor?

Eller så kan vi ta visdom av hennes patriotiska känslor och lära oss att älska Sverige.

Vill ni läsa fler roliga, intressanta och framförallt smarta inlägg så kontakta mig för adressen.

Jag vet inte varför jag skriver detta nu, när mina pommes ligger i ugn och håller på att bli uppbrända. Känner någon slags likgiltighet, trots att jag är jävligt hungrig. Skumt.

Idag har jag varit ute på lite äventyr. Jag är glad för din skull. Jag tror och hoppas på en förändring, och att du ska klara detta.

Ska hälsa på min far idag och min mormor imorgon. Blir en riktig familje-helg, höhö. Så spriten och vännerna får vänta... Är ändå så jävla less på att gå ut och supa i Västerås. Jag vill göra någonting. Betner var ju en asgrym grej att göra en fredag, även om det såklart slutade med Pitchers. Suck. Men mer sånt, tack. Jag hatar bio, men jag kan gärna spela biljard eller bowla någon dag. Vara lite... sportig... haha. Få utlopp för mitt bollsinne och skarpa blick...

Men vad gör man, förutom att supa, en helg i Västerås annars? Inte ett skit. Inte så konstigt att man vill supa bort medvetandet och försöka minska bitterheten. Fast det är fel metod för mig. När jag är packad blir jag ännu mera bitter och människohatisk.  Så jvet inte vad fan jag sysslar med. Antar att det är en "vana" att man ska supa på helger. Men vafan, man är inte 14 längre... Vilket jag märkte i somras. Satt inte i vasaparken eller svartån en enda dag och söp. Var anständig och betalade 60 spänn per öl på någon jävla skitpub istället. Fyfan. Har jag blivit tråkig? Eller bara lite mer... anständig? För det mesta löser  jag bara korsord, äter sockerkaka och sover, som en gammal tant. Beklagar mig över att jag har ont i ryggen, huvudet, fingret eller nåt annat ställe. Och gnäller på överpriser när jag kollar i annonsbladen. Drar en suck och mumlar om att det var bättre förr... När jag var ung.... Löser lite korsord till. Hetsäter sockerkaka. Hm...

Äsch, det är fan hardcore.

Vet att detta är jävligt omoget, men jag måste bara få ur mig detta...

Varför kan inte den där jävla människan hitta på något eget nån gång?! När jag tänker efter så har hon i flera års tid alltid gjort samma saker som jag. Hon måste beundra mig jävligt mycket, eller så har hon en jävla brist på fantasi. Skulle vara roligt om du gjorde något helt eget nästa gång, lilla gumman. Som du inte har tagit ifrån mig. Börjar bli ganska tröttsamt. Men man kanske ska ta det som en komplimang istället?!

Men skulle ändå vara kul om jag någon gång kunde få vara ensam om att ha en speciell grej utan att du ska komma strax efteråt och vara en jävla copycat :)

Det är nästan synd om dig. Du är så patetisk.

Älskar när posten kommer och man hör en stor duns i hallen. Då vet man att det är ett paket till mig. Som innehåller filmer eller böcker... Gillar tunga paket. Jag blir alldeles pirrig i kroppen när jag går via köket, rundar hörnet och seeeeer paketet ligga där och vänta på mig! Jag sliter ur innehållet helt hysteriskt. Jaaaaaaa!!

Idag fick jag hem boken "Möten med det okända". (Måste passa på att säga att jag fyndade rejält. Var nere på bokhandeln i stan och de skulle ha runt 160 spänn för den, jävla as, så jag sa bestämt nej och marscherade ut. Sponsrar fan inte överpris-butiker. Morr. Bara i nödfall. Men jag gick hem till mitt kära tradera och lyckades vinna boken för 2 kronor. Så fucking jävla underbaaaart! Älskar tjejen som la ut den. Fniss)

Så idag efter jag varit på sjukhuset med Husgrisen (hoppashoppashoppas det inte är något allvarligt) så ska jag läsa om massa spännande möten med det okända. Sånt är så sjukt intressant! Även om jag tycker mycket är bullshit så finns det en del grejer som skrämmer och fascinerar mig.

(något som dock inte fascinerar mig är tv-programmet "det okända". Fyfan vad töntigt. Det är ju fan som en jävla parodi. Har sett riktig parodi på programmet och det är sjukt kul. De tolkar minsta lilla ljud som att det är gastar, spöken och mycket onda fenomen och springer ut, "kan inte vara kvar hääääär, det är en sån ond energi!!!".

Kan vara någon som släppt en skit liksom. Haah. Man måste bara garva)

Såhär ser iaf boken ut :) puss

Jag minns mina drömmar i princip varenda natt. Det är väldigt sällsynt att jag inte minns vad jag drömt. Oftast är jag deppig när jag vaknar eftersom jag oftast är så lycklig i mina drömmar. Eller ja, lycklig och lycklig... Det är väl att ta i. Men jag har ett helt annat liv, och ibland känns det som att det mesta är bättre än mitt. (Förutom kolbitarna som får gå 1 mil för att få vatten och äta upp sitt spädbarn i brist på annat då...) Men om man tänker vanligt jävla svensson-liv. Varför är jag så missnöjd? Är det bristen på aktiviteter allt handlar om, eller är det någonting djupare?

Inatt drömde jag att jag var på en kryssning tillsammans med lite folk, samt min bror och katt. Jocke köpte en VHS-spelare i taxfreen och låste in sig i hytten tillsammans med katten. Han kopplade in VHS:en i den lilla TV som finns på plats och så kollade han på Jurassic Park. Och varenda gång jag kom in i hytten för att göra något så skrek han att Jurassic Park är en jävligt underskattad film.

Katten hade gömt sig under sängen. Tror han är rädd för dinosaurer. Och psykopater.

Är Jurassic park en jävligt underskattad film? Jag vet inte ens om den är under eller överskattad. Har fan aldrig tänkt på det. Aldrig hört någon direkt diskuterat det. Haha.

Sen helt plötsligt var jag på stan i ett gammaldags Rom. Gick förbi en affär som bara sålde parmesan-ost och min mamma började skrika om att parmesanen var efter henne. Jag minns att jag kände att jag var den ende normala i familjen.

Ett vanligt återkommande problem i mina drömmar är att jag alltid handlar så jävla snygga skor, väskor och kläder. Är så jävla nöjd liksom. Allt är provat i provhytten och jag tycker det ser så fantastiskt ut. Sådär fantastiskt passande som de aldrig känns i verkligheten. Där hänger det ut en valk lite här och var, men det kan jag säga att det inte gör i mina drömmar. Då är jag perfect slim, redo för badstranden, ja ni fattar.

Och det sorgliga är att när jag vaknar har jag ju inte kvar de där fantastiska kläderna. Eller skorna eller väskorna. Och kollar jag under täcket så är jag inte alls redo för badstranden, minst sagt.

Och det är fan såna dagar man känner: "fuck off, I'm out."

Livet kan inte ens unna mig en jävla latex-kjol.

Nä, det är för mycket begärt.

Ett par valkar mindre...? icke då.

Det ska jävlas till förbannelse.

Så jag får stå och vara smygfet i min gamla leopardkjol från 2003.

That's life.

Det är ändå inte som förut.

Och kommer aldrig att bli.

bilden relaterar inte till texten

Igår när jag besökte Ångestmottagningen så tog jag en cigarett utanför i väntan på min tid. Då möttes två, antagligen lite bekanta sådär, precis i öppningen. En skulle ut, och en skulle in. Och den ena sa "Tjaaa, är det bra?" och den andra svarade "Jofaan, de rullar på! hur är det själv?" varpå den andra svarade "Jo bara bra, bara bra!"

Och jag satt där och tänkte för mig själv...

Ni möttes ju förfan vid ingången till Ångestmottagningen?    haha

Känns som att allt liksom inte är tipptopp då?

Men människor är ju sådär. Om man råkas på nånstans så MÅSTE man ju säga "Heeeeej, är allt bra?" (fast man egentligen inte bryr sig ett skit) samtidigt som man måste säga att allt är bra, för man kan ju inte i förbifarten bara säga "nej fyfan, det är åt helvete, när jag vaknade upp i morse kändes det som jag ville dö. men hur är de själv?  Hälsa Maggan! tjaaråå!"