Vet att detta är jävligt omoget, men jag måste bara få ur mig detta...

Varför kan inte den där jävla människan hitta på något eget nån gång?! När jag tänker efter så har hon i flera års tid alltid gjort samma saker som jag. Hon måste beundra mig jävligt mycket, eller så har hon en jävla brist på fantasi. Skulle vara roligt om du gjorde något helt eget nästa gång, lilla gumman. Som du inte har tagit ifrån mig. Börjar bli ganska tröttsamt. Men man kanske ska ta det som en komplimang istället?!

Men skulle ändå vara kul om jag någon gång kunde få vara ensam om att ha en speciell grej utan att du ska komma strax efteråt och vara en jävla copycat :)

Det är nästan synd om dig. Du är så patetisk.

Älskar när posten kommer och man hör en stor duns i hallen. Då vet man att det är ett paket till mig. Som innehåller filmer eller böcker... Gillar tunga paket. Jag blir alldeles pirrig i kroppen när jag går via köket, rundar hörnet och seeeeer paketet ligga där och vänta på mig! Jag sliter ur innehållet helt hysteriskt. Jaaaaaaa!!

Idag fick jag hem boken "Möten med det okända". (Måste passa på att säga att jag fyndade rejält. Var nere på bokhandeln i stan och de skulle ha runt 160 spänn för den, jävla as, så jag sa bestämt nej och marscherade ut. Sponsrar fan inte överpris-butiker. Morr. Bara i nödfall. Men jag gick hem till mitt kära tradera och lyckades vinna boken för 2 kronor. Så fucking jävla underbaaaart! Älskar tjejen som la ut den. Fniss)

Så idag efter jag varit på sjukhuset med Husgrisen (hoppashoppashoppas det inte är något allvarligt) så ska jag läsa om massa spännande möten med det okända. Sånt är så sjukt intressant! Även om jag tycker mycket är bullshit så finns det en del grejer som skrämmer och fascinerar mig.

(något som dock inte fascinerar mig är tv-programmet "det okända". Fyfan vad töntigt. Det är ju fan som en jävla parodi. Har sett riktig parodi på programmet och det är sjukt kul. De tolkar minsta lilla ljud som att det är gastar, spöken och mycket onda fenomen och springer ut, "kan inte vara kvar hääääär, det är en sån ond energi!!!".

Kan vara någon som släppt en skit liksom. Haah. Man måste bara garva)

Såhär ser iaf boken ut :) puss

Jag minns mina drömmar i princip varenda natt. Det är väldigt sällsynt att jag inte minns vad jag drömt. Oftast är jag deppig när jag vaknar eftersom jag oftast är så lycklig i mina drömmar. Eller ja, lycklig och lycklig... Det är väl att ta i. Men jag har ett helt annat liv, och ibland känns det som att det mesta är bättre än mitt. (Förutom kolbitarna som får gå 1 mil för att få vatten och äta upp sitt spädbarn i brist på annat då...) Men om man tänker vanligt jävla svensson-liv. Varför är jag så missnöjd? Är det bristen på aktiviteter allt handlar om, eller är det någonting djupare?

Inatt drömde jag att jag var på en kryssning tillsammans med lite folk, samt min bror och katt. Jocke köpte en VHS-spelare i taxfreen och låste in sig i hytten tillsammans med katten. Han kopplade in VHS:en i den lilla TV som finns på plats och så kollade han på Jurassic Park. Och varenda gång jag kom in i hytten för att göra något så skrek han att Jurassic Park är en jävligt underskattad film.

Katten hade gömt sig under sängen. Tror han är rädd för dinosaurer. Och psykopater.

Är Jurassic park en jävligt underskattad film? Jag vet inte ens om den är under eller överskattad. Har fan aldrig tänkt på det. Aldrig hört någon direkt diskuterat det. Haha.

Sen helt plötsligt var jag på stan i ett gammaldags Rom. Gick förbi en affär som bara sålde parmesan-ost och min mamma började skrika om att parmesanen var efter henne. Jag minns att jag kände att jag var den ende normala i familjen.

Ett vanligt återkommande problem i mina drömmar är att jag alltid handlar så jävla snygga skor, väskor och kläder. Är så jävla nöjd liksom. Allt är provat i provhytten och jag tycker det ser så fantastiskt ut. Sådär fantastiskt passande som de aldrig känns i verkligheten. Där hänger det ut en valk lite här och var, men det kan jag säga att det inte gör i mina drömmar. Då är jag perfect slim, redo för badstranden, ja ni fattar.

Och det sorgliga är att när jag vaknar har jag ju inte kvar de där fantastiska kläderna. Eller skorna eller väskorna. Och kollar jag under täcket så är jag inte alls redo för badstranden, minst sagt.

Och det är fan såna dagar man känner: "fuck off, I'm out."

Livet kan inte ens unna mig en jävla latex-kjol.

Nä, det är för mycket begärt.

Ett par valkar mindre...? icke då.

Det ska jävlas till förbannelse.

Så jag får stå och vara smygfet i min gamla leopardkjol från 2003.

That's life.