En dag kände jag för att ha på mig mina riktiga latex-brallor. Ville väl vara lite tuff och rockig antar jag. De här byxorna satt på mig som korvskinn, och tog ca 25 minuter att få på sig.

Svettig hade jag trätt på mig byxorna. Var äntligen klar efter hetsig kamp. Så som jag dragit och dragit och dragit... Var verkligen en personlig triumf att lyckas.

På med lite latex-spray för att få den där riktiga "glansen" som ni vet. Tittade beundrande mig i spegeln. Visserligen konstaterade jag att jag såg ut som en svart falukorv, men vadå! Var skitcoolt med äkta latexbrallor jö. Alla andra tjejer sprang runt med Ginas Tricots variant på "latex-byxor", och tro mig. Det är INTE latex. Men mina byxor, där snackar vi supertight svettig latex.

Sminkade klart mig och gjorde mig redo för att gå. På med en sko, på med nästa. Känner hur det bara spänner... Typ som att mitt fläsk ropar "Snälla släpp ut mig!"

Blir smått nervös.

Går utanför dörren, mot bussen. Går ute på gatan. knaster knaster knaster....

Nästan framme vid bussen hör jag en SMÄLL! och då snackar vi fan minst sju ballonger som sprängs på samma gång. PANG!!!! Alltså inte pang! utan PANG!!!!!

Hoppar till av chock och inser med fasa att hela min röv är blottad för allmänheten på gatan.

Byxorna har spruckit i grenen och letat sig fram och bak och kors och tvärs, så kvar är bara en jävla blank "tygbit". Jag står där. Sen inser jag "Varför står jag kvar här" och så galopperar jag hem. Med skammen. Gråter lite. Är fly förbannad. Byxorna var dyra. Och jag gjorde mig till allmänt åtlöje inför grannarna. Min image var för alltid ruinerad.

Men TÄNK om jag hade hunnit till bussen och åkt iväg och de hade spruckit där! Jag hade inte ett långt linne att dra över rumpan eller någonting. Jag hade fått gått och flashat min blekfeta röv för halva stan. Herregud. Mår dåligt bara jag tänker på det.

MORR! Är det något program jag avskyr så är det fan Robinson på kanal 4. Vilka jävla rövhål. Blir så arg så jag skakar. Har sett förr för många herrans år sedan att de dödade någon ödla/varan eller liknande. Har sett att de dödat höns osv. Bland annat  i kvällens avsnitt. I förra säsongen dödade de två kaniner med påkar. Till vilken jävla nytta då?! Varför i helvete fraktar man in kaniner och slår ihjäl?!!

För det första är det ingen som har tvingat dit dem. De sitter inte "strandsatta" på en öde ö . Det har åkt dit frivilligt för att de är äckliga giriga jävla gamar hela bunten. Sugna på pengar. Jag kan ta att folk har dödat eller dödar djur för att överleva på riktigt.  Människan har en överlevnadsinstinkt, precis som djur. I en situation där det står mellan liv och död så drar vi oss inte för att döda.  Vi är alla ändå som djur. Allt handlar om överlevnad.

Men att döda i  underhållningssyfte?! De fanns ingen anledning för dem att slakta något djur överhuvudtaget. Åk hem till era jävla familjer istället för att skämma ut er i TV. Ni är vuxna jävla människor. Dessutom tycker jag att det är så jävla brutalt att slakta kaniner. Ska inte det där vara ett familjeprogram? Sitter i familjer och har lördagsmys, äte chips med dipp och tittar på Robinson? Har inte många små flickor t.ex egna kaniner som husdjur? Hur tänker TV4 när de gör en sån här grej?! Förstår om det kan vara i rent provocerings-syfte, men detta är fan inte okej. Det har gått för långt.

När fan blev det okej att slakta husdjur i tv? Eller djur över huvudtaget. Vart fan är världen på väg?  Är detta underhållnings-TV? Vilket satans jävla rövprogram. Jag hoppas att folk bojkottar skiten. Fick jag tag på en sån där jävla Robinson-fjant som dödat något oskyldigt djur för att "överleva" i det där skitprogrammet kommer jag slå personen på käften. Skulle aldrig banga. Vilka jävla RÖVHÅL!

Jag älskar Jason Voorhees. Har varit min absoluta idol sedan jag var född i princip. Minns efter skolan när jag gick i 2:an eller 3:an och tog med mig kompisar hem och ville att vi skulle titta på Jason, och de drömde mardrömmar när de kom hem på kvällarna, trodde att "fula gubben låg under sängen", och deras föräldrar ringde hem till min mamma och skällde ut henne för att vi tittade på sånt.

Det gick till och med så långt att jag försökte strypa min kompis för att hon inte ville titta på "Jason takes manhattan" med mig. En annan gång jagade jag en i min klass med min brors luft-pistol för hon inte ville se "Jason lives".  Jag var frustrerad över att ingen delade min fascination för Jason.

Till slut fick ingen vara med mig i klassen. Föräldrarna hade förbjudit sina ungar att gå hem med mig efter skolan. De trodde att jag var galen.  Jag fattade ingenting. Fast jag förstår väl nu i efterhand lite kanske...

Fick sitta ensam hemma om dagarna och titta på filmerna. Gjorde det nästan varje dag. Så kan filmerna i princip utantill. Jag minns att jag fantiserade om att jag och Jason var kompisar och skulle gå bärsärkargång i skolan. Minns att mamma och pappa började bli lite nervösa över mina tankebanor. Var ju ändå bara 7 år.

Han kändes som min äkta vän, och det gjorde allting lite lättare i vardagen. Jag tror nog det var min första förälskelse någonsin. Han var verklig för mig, han var inte en påhittad figur.  Jag slutade aldrig drömma om att få träffa honom någongång. Och jag har nog inte slutat drömma än. Han är den bästa och kommer alltid att vara.

"Jason takes Manhattan", bästa delen i film-serien. Underbarare film finns inte. Jag undrar hur många gånger jag sett denna. Jag tar nog inte om jag säger över 100 gånger.

"New york has a new problem" Fattar ni hur bra det är?

Skön scen ur filmen när Jason sparkar undan ett gäng punkares bandspelare. De börjar såklart mucka och ska spöa honom, då drar han av sig masken och visar hur han ser ut under, och då bara "it's cool man!" typ och springer. hahaha!   

Denna film väcker så mycket känslor i mig så jag kan gråta. Det är så vackert. Fina minnen.

Ett ufo är ett oidentifierat flygande föremål. Begreppet infördes av det amerikanska flygvapnet i början av 1950-talet och ordet betyder på engelska "unidentified flying object".

Försvarsmakten insamlade, undersökte och följde upp UFO-observationer centralt från mitten av 1940-talet. I mitten av 1960-talet överfördes denna funktion till dåvarande FOA numera FOI (Totalförsvarets Forskningsinstitut). FOI har en "UFO-handläggare" som mottar och bearbetar inkomna observationsrapporter i nära samarbete med UFO-Sverige. För närvarande, våren 09, är Fil. Dr. Per Söderberg ansvarig handläggare.

Studiet av ufofenomen kallas ibland "Ufologi".

Formellt är ett ufo vilket flygande föremål som helst som inte har kunnat identifieras. Många flygande föremål är därför ufon en period, innan de kan identifieras. Enligt en rapport som amerikanska flygvapnet har publicerat har de ufon man har undersökt har visat sig vara:

Astronomiska fenomen: 27,6 %

Luftfarkoster: 23,7 %

Satelliter: 17,1 %

Påhitt, fantasier: 14,2 %

Väderballonger: 4,1 %

Under analys: 1,9 %

Ännu odientifierade fenomen: 1,8 %

Det finns alltså några fall av helt oidentifierade fenomen, som vi fortfarande inte vet vad det rör sig om.

Jag vill gärna tro att det finns liv på andra planeter.

Jag menar, kan vi vara ensamma i en oändlig rymd? Känns inte så trovärdigt.

Dock så tror jag inte att de kommer i ett skepp och besöker oss här och är som människor med grå hud och har stora huvuden och enorma ögon. haha.

Men liv på andra planeter tror jag absolut på.

När jag var liten gick jag till optikern. Optikern sa att jag behövde både glasögon och "lapp" för vänstra ögat. (hade dessutom tandställning på den tiden, så det blev mycket plojj och grejer i ansiktet.)

Jag hade valt ut ett par bågar, trots mammas protester. Hon sa att barnen skulle reta mig i skolan om jag hade dem på mig.

Jag har ritat en liten skiss på hur de såg ut. Och detta är inget skämt.

De var helt klotrunda, röda.  Med gröna och gula prickar på.

Jag hade fått för mig att de var hel-fräna. Fick även köpa ett glasögon-fodral till. Motivet jag valde var en krokodil som attackerade en melon.

Mamma fortsatte att protestera. Hon ville inte att jag skulle bli mobbad i skolan. Men jag var envis.

Gick iväg till skolan. Kom in genom tamburen. Ett 10-tal ungar står där. stirrar på mig. Sen brister ut i gapskratt.  Säger att jag är ful. Jag får typ panikångest och skriker att jag ska skicka min stora schäfer på dem, sen springer jag hem.

Jag gömmer mina glasögon bakom en tavla.

Mamma undrar och undrar hela veckan vart mina glasögon tagit vägen. När mormor kommer på besök och de ska storstäda hela huset så dammar mamma av tavlan, och där ramlar mina fräna bågar ut. Jag kör en Findus-klassiker och säger "Jag råkade tappa dem..."

Mamma svarar som Pettson. "Det var väldigt va du tappar..konstigt"

Fick åka till glasögonbutiken och välja ut ett par nya, mer diskreta bågar. Mamma tyckte att jag hade lärt mig en läxa nu. Det tyckte inte jag. Jag ville helst spöa hela klassen istället. Var fly förbannad över att de inte uppskattade god smak.

Den där lappen var det ju inte på tal om att jag skulle ha. Den var vit. Inte alls svart, så jag kunde se ut som en pirat. Så då ville jag inte ha den. Mamma suckade och sa okej då.

Gick tillbaka till optikern, efter ca 2 månader. Undersökte min syn igen, varpå hon utbrast:
"Men guud vad bra Lina! Jag ser att du har använt lappen! Nu är din syn mycket bättre på vänstra  ögat!"

Vilket jävla hyckleri.

Hade inte använt lappjäveln en enda gång. Tänk om jag haft lappen på mig och skämmt ut mig offentligt varenda dag mellan 08:00 och 14:00. Helt i onödan!  Hade då gått runt med tandställning, brillor och lapp. Och pocahontas-tröja. Kan någon känna paniken här?!

Idag vet jag inte hur min syn är. Har varken haft linser, glasögon eller lappar senaste 10 åren.

Såhär jag ser dock ut i morsans läs-glasögon. Smart jävel. Porr-effekt med tecknad blyerts-penna ner i urringningen också. Runkmaterial.

Jag hatar att gå på bio.

Alla kommer vi väl ihåg redskapsgymnastiken i grundskolan?

Jag och säkert många med mig som saknade allt intresse och talang för sådant minns det med fasa. Jag var verkligen en flitig skolkare kan jag meddela. Satt och tjyvrökte bakom gymnastiksalen istället. Och inte fan är det så konstigt?!

Alla dessa farliga och meningslösa övningar, exempelvis trampolin. Efter några enkla hopp i början blev det snart dags att försöka göra en volt så man riskerade att landa fel med nacken/ryggen eller varför inte bredvid madrassen? Kan ju fan slå ihjäl sig.

Hoppa bock är en klassisk mardröm (dock klart lättare än baklängesvolter.) Hur svårt är det att förstå att de flesta människor senare i livet aldrig någonsin kommer att med särade ben hoppa/flyga fram med skrevet först mot något stort, högt och hårt som ska passeras?

Somliga är höjdrädda eller bara allmänt rädda för att tappa balansen från höga höjder. Ute i verkligheten kan det ju räcka med en vanlig trottoarkant för att tappa balansen för i helvete.

Men någon nytta har man väl även av redskapsgymnastik, undrar vän av ordning. Ja antagligen, men det finns alltid alternativa övningar som ger samma effekt. Och tro mig, det är bättre att ta en joggingtur eller spela någon bollsport om man föredrar det, än att som jag fick göra på redskapsgymnastiken - gå från station till station och frysa och ha jättetrist och känna mig klumpig och oduglig. Om ett barn verkligen inte vågar och absolut inte kan, då blir barnet förstås overksamt. Och vilken normal fysisk aktivitet är inte bättre än ingenting? Särskilt nuförtiden när det stora stillasittandet breder ut sig bland befolkningen.

Jag till exempel sitter alltid stilla nästan. Förutom när jag dricker öl. Då måste jag gå och kissa en gång i kvarten.

Jag har inte haft någon nytta av min grundskole-gymnastik iaf. De skrämde iväg mig. Hade jag fått sparkat lite boll eller sprungit några kilometer hade jag faktiskt rört mig.

Stackars de barn som har en överpräktig auktoritär idrottslärare, som alltid haft lätt för all svår idrott och som därför saknar insikt om hur det kan vara, och som tror sig kunna övertyga (läs tvinga) ungarna genomföra övningarna. Frivillighet är ett krav för att alla ska få nytta av varje idrottslektion. Somliga saker kan faktiskt inte alla lära sig. Till exempel jag. Finns noll intresse, och noll fysik till det.

Nä, jag jag tycker synd om alla skolbarn. Redskapsgymnastik och annat liknande trams borde vara frivilligt. Prise the lord that I'm out of school!

Äter hellre Göran Perssons bajs

En av mina högsta önskningar här på jorden är att ha två pingvin-kompisar. En ska heta Sweet Pete och en ska heta Stellan. Sweet Pete ska vara vildast, Stellan alltid lite bakom. Lite blyg. Men när han får i sig lite så försvinner blygheten.

Det här ska ni veta, är två pingviner som älskar att festa.

"De vet vart festen är" om vi säger så. De ska vara partyhattar, skumpa och AC/DC, annars är det ingen "riktig fest" som de uttrycker sig.

Tror ni detta kan vara möjligt nånstans, nångång? Eller ska jag ge upp mina drömmar?

man kan inte låta bli att älska dem.