Troilism - en som tänder på att se sin partner bli påsatt av någon annan

Det tycker jag inte är sjukt överhuvudtaget. Visst, med min tendens till svartsjuka så skulle det ju inte funka för mig. Men blir man inte svartsjuk så är det väl bara att ha trekanter och annat. Inget som direkt skadar nån!

Koprofili - en som tänder på avföring

Bajssex måste ju vara det äckligaste som finns. Förstår mig inte alls på hur folk kan tända på det. Jag skulle lätt spy. Men måste ju vara något grundligt i att folk tänder på avföring. Inte att de tycker att de "smakar" gott. Är nog bara att det är sjukt och förnedrande. Något djupare liksom.

Voyeurism - en som tänder på att se andra ha sex, se nakna

Fullständigt normalt. Att se nakna människor är väl en grundförutsättning för att bli upphetsad. Folk tittar på porrfilm för att se människor ha sex. Så jag förstår inte varför detta hamnar på någon slags "udda" sexuell avvikelse.

Nekrofili - en som tänder på döda

Jo, klart det är sjukt. Men den som inte vet något lider inte av det. Men hur man än vänder och vrider på det så är det ju att skända ett lik. Det är oerhört förnedrande. Och jag funderar ockspå vad VAD de är som är upphetsande för nekrofiler. Att liken är så maktlösa? Eller som vanligt. Det är bara sjukt och extremt och folk får en kick.

Zoofili - en som tänder på djur

För mig får du gärna bli kåt på djur, så länge du inte rör dem eller skadar dem. Vill du sitta och kolla på en bild på en hund och runka, så visst fine. Men stoppa förfan inte in nåt.  Det blir jag vansinnig av. Skulle någon röra min katt eller hund på ett sexuellt sätt så skulle jag nog inte banga på att slå ihjäl fanskapet.

Hebefili - en vuxen som tänder på ungdomar

Det känns väl som att det är något varenda 40+are med åldersskris har. Alla vill väl ha lammkött? Can't blame them.

Pedofili - en vuxen människa som tänder på barn

Ja, barn är ju helt klart en annan femma. När det sträcker sig till någon som är under 10 år har det gått för långt. Och det är ju extremt brottsligt i Sverige, folk ser allvarligt på det. Och det förstår jag. Skulle jag ha en unge och någon gubbe skulle försöka penetrera så skulle jag nog skära av hans penis med en slö kniv. Det här med pedofili är ju riktigt sjukt. Men det är väl som mycket övrigt. Folk tänder på det "förbjudna".

Gerontofili - en som tänder på någon som är betydligt äldre

Alla brudar vill väl ha "rejäla män?" En redig karl förfan. Men sen beror det nog på hur långt man sträcker sig. Många i min ålder har en gräns på 40. Och där går det inte längre. Men när vi snackar "gerontofili" kanske man tänder på pensionärer? Det är väl iofs rätt märkligt. En 80-åring är nog inte direkt någon krigare i sängen. Men åter åter igen, det känns kanske spännande med åldersskillnad. Det är inte helt ofattbart. Jag själv skulle inte kunna tända på någon som är yngre än 20 tror jag. Jag gillar 25 och uppåt. Det är då det börjar bli riktiga män.

Actrotomofili - en som tänder på amputerade kroppsdelar

Alltså. Jag förstår inte riktigt. Om jag blir tvungen att kapa vänstra benet finns det alltså folk som skulle hetsrunka av att se mig? Jag kan inte riktigt sätta mig in i det. När jag ser folk med amputerade kroppsdelar vill jag mest bara gråta.

Apotemnofili - en som tänder på att fantisera om att få sina egna kroppsdelar amputerade

Ah men fyfan. Man får ju hoppas att det bara är en fantasi, och att man inte tycker det är värt att kapa ena armen under en sexakt för att lättare få orgasm. Sen ska du ju gå med skiten hela livet. Fantisera om det är helt okej, är de bara fantasier kan du fantisera om din egna farbror om du så vill (även om det är lite osmakligt kan tyckas) Men en fantasi är alltid en fantasi. Men när det går till verklighet det är då det börjar bli riktigt riktigt galet...

Axillism - en som tänder på sexuell aktivitet i någons armhåla

Äsch, folk tänder på att ha sex med fötter. Så varför inte passa på att ta armhålan på en gång? Enligt min mening är det ju egentligen "sjukare" att stoppa in kuken i någons arsle där det finns massa skit. I någons armhåla finns det ju på sin höjd lite armsvett :)

Emetofili - en som tänder på sina egna eller andras spyor

Åter igen. Kan inte se tjusningen i detta. En spya är alltid en spya. Som luktar illa. Ett tecken på att kroppen velat stöta bort något ur kroppen. Just det här med spyor och bajs finns liksom inte i min värld. Jag kan inte ens förstå lite lite grann varför.

Dacryfili - en som tänder på att se sin partner gråta

Tycker inte det är så konstigt alls. Iaf inte om det har med förnedrings-sex att göra. Då är ju gråtandet en viktig del tycker jag. Försvarslöst och förnedrande. Men att bara sitta på sängkanten och gråta över att livet är skit och någon jävel ska bli upphetsad av det. Nja.

Långa korridorer.

Vet ej om det beror på att jag var hiskeligt rädd för filmen "The shining" när jag var 7 år. Minns de långa hotell-korrioderna när pojken åkte med sin lilla bil och för varje hörn han rundade undrade man vad som skulle dyka upp på nästa lång sträcka. Och helt plötsligt står det två äckliga tvillingar där med en massa blod och döda kroppar?

Minns när jag var i Karlstad med min familj på ett hotell som hade såna där långa, röda läskiga korridorer. Klockan 11 på kvällen skickade min farsa iväg mig för att hämta is till deras groggar. Ismaskinen låg längst ner i korridoren. När jag gick där hade jag som kalla kårar i ryggraden, kändes hela tiden som att någon var efter mig. Och jag vände mig om flera gånger och fick upp scener i huvudet om att någon ska stå längt bort. Panik-sprang tillbaka till rummet. Kallsvettades.

Föda barn.

Vet att tusenmiljons kvinnor över hela världen sedan urminnes tider har gjort det, och gör det hela tiden. Men jag är grymt rädd. Jag har tankar ibland om en höggravid kvinna som får en vass, spetsig kniv rätt igenom naveln. Och navelsträngen som efter födseln klipps av. Nånting är så vidrigt över det. Det är så sjukt att en levande varelse kommer ut ur ens mage. Den är ju alldeles FÖR STOR för vårat.. hål... Usch. Gravida kvinnor är bland de obehagligaste jag vet. Jag tror inte att jag vill ha barn nån gång. Och alla säger att man ändrar sig med tiden, och att det trots smärtan är en "underbar upplevelse" när man väl ska föda. Och kanske har ni rätt, jag kanske ändrar mig. Men det kommer nog ta måååånga år. Fan, vissa kvinnor spricker och skit när de föder. Seriöst. Vidrigt. Jag tycker inte alls att det är ett "mirakel".

Stening.

Att straffas med så kallat "stening" verkar grymt obehagligt! Har sett videos på folk som stenats till döds. Har en vit tyg-grej över sig som färgas helt klarröd efter ett tag. Skallen och ansiktet krossas. Att få stenar kastade på sig tills man dör kan man ju verkligen kalla tortyr. Fatta att grävas ner i ett hål, så typ bara huvudet sticker upp och veta att man väntar på döden? Du ska plågas tills du dör. All form av tortyr-till-död är äckligt, men just stening har jag allltid tyckt varit så rått. Och oftast är det ju den vanliga befolkningen som gör det. Hånar, skrattar, skriker glåpord medans stenarna slängs. Snacka om att verkligen ha en annan kultur där. Folket verkar vara så jävla råa i såna länder där sånt förekommer. Och att en kvinna som våldtagen ska straffas med stening är så sjukt så jag orkar inte ens diskutera det. Det är så bisarrt så jag finner inga ord.

Att bli blind.

Vad vore livet utan syn? Att inte kunna läsa (visst, finns blindskrift, men känns väl ändå mer.. komplicerat?) att inte kunna se en bra film, titta på naturen, se sina älskade... Det vore så hemskt och meningslöst. Skulle verkligen hellre ta att bli döv eller stum. Men blind. Jag skulle bli sjukt deprimerad tror jag. Tror till och med jag föredrar förlamad framför blind. Blind är största rädslan av allt som kan hända förutom döden. Att "se" är ju ändå att uppleva världen och livet på något vis. När man reser vill man ju "se" saker osv. Att ha sin syn är något som de flesta tar för givet och borde uppskatta som fan istället.

Har varit hos läkare/ångestmottagning idag. Och de har kommit fram till att jag förmodligen lider av PTSD. (posttraumatisk stress). Äntligen har jag fått "svar" på mina tankar som maler och maler och maler... Dessa djävulska tankar som aldrig ger sig. Jag har trott att jag varit ovanligt känslig, men hamnar man i ett sånt här tillstånd så kan det vara svårt att ta sig ur. 

De vanligaste tecknen på posttraumatisk stress är:

Du har känslan eller erfar att du upplever den obehagliga händelsen om igen. Detta kan upplevas såsom att du ser sekvenser från händelsen som klipp från en film; som lukter, ljud eller bara tankar. Vanligtvis kommer dessa flashbacks utan förvarning och utan att du kan kontrollera dem.

Mardrömmar och störd nattsömn med minnen från den traumatiska händelsen.

Extrem spänning, ångest eller irritabilitet.

Ett undvikande av vissa miljöer, situationer eller personer som en konsekvens av den traumatiska händelsen.

All konfrontation med händelsen skapar ångest och själslig smärta.

Du har svårt för att lita på andra människor och undviker vissa sociala aktiviteter.

Nedstämdhet, energilöshet

Koncentrationssvårigheter

Svårigheter att fatta beslut, ambivalens eller "tomhetskänslor"

Spontana gråtattacker, alternativt raseriutbrott

Överbeskyddande tendenser, extrem oro för anhörigas mående.

Oförmåga att hantera vissa aspekter av traumat som aktiviteter, platser och personer

ALLA dessa symptom stämmer in. Jag förstår inte varför jag inte kollat upp detta tidigare. Har plågats av detta i över 10 år, och människor jag försökt pratat med har alltid avfärdat det med att säga "Äsch, sluta tänka på det bara"" och jag har trott att jag varit onormalt känslig bara. En svag person. Men nu förstår jag lite varför det blivit såhär. Man hamnar i en ond cirkel osv. De flesta tar sig ur detta på egen hand, men har det gått riktigt långt kan man behöva experthjälp och den tänker jag ta. Vill inte må såhär längre.

Hur mycket påverkas ni av utseende-hetsen?

Jag är faktiskt ganska nöjd med mig själv. Egentligen. Men ibland kan jag ärligt talat bli osäker när jag ser hur man "ska" se ut för att vara snygg. Samhällets ideal. Jag har ingen lust att banta och träna längre för någon annans skull. Vilken tidning jag än öppnar så är det artiklar liknande med "Gå ner 5 kg på två veckor!", "Träna bort magen redan ikväll!" eller "testa nya kolhydratfria dieten och rasa i vikt!". Jag är så otroligt less på det. Visst, är du sjukligt fet så ska du självklart banta för din hälsas skull. Men inte för någon annan anledning. Aldrig. Det är fan dags att vi börjar acceptera oss själva. Alla ser olika ut. Visst, jag har stora tuttar, som anses sexigt eller snyggt, i mångas ögon, men jag har däremot ingen "platt mage"" som man "ska" ha till de stora tuttarna.

Men vem säger att det är vackrast med en mage som går platt eller inåt med massa revben som skär ut genom huden? Vem fan har bestämt att det är vackert? Snarare ser du väl rätt sjuk ut? Jag vill inte tala illa om smala människor, vissa är smala utan att de kan rå för det, men jag vänder mig till de tragiska människorna som hetsbantar och hetstränar för att gå ner till typ 40 kg. När hela ditt liv kretsar kring vad du äter eller hur mycket du har tränat idag. Varför vill vissa leva så? Varför inte njuta av god mat och ta en lugn skön promenad istället för att springa på rullbandet tills du tuppar av? Man kan vara nyttig och hälsosam.

 Jag har gått upp nästan 20 kg sista åren. Förr i tiden var jag så kallat "revbens-smal", men i äldre tonåren så började jag lägga på mig. Det var p-piller, alkohol och sena måltider som gjorde det. Men trots det är jag inte ohälsosamt fet, så varför ska jag äta mindre? Visst, jag är inte platt om magen, mina lår är inte helt dallerfria, jag kan få en extra haka när jag skrattar, jag har celluliter på rumpan, jag har breda höfter, jag har en aning gäddhäng i överarmarna. So what?! Vem ska bry sig? Varför ska jag må dåligt över det? Jag kommer i kläder i vanliga butiker, jag orkar gå i trappen upp till min lägenhet. Om jag håller på att missa bussen kan jag springa sista biten. Jag har inga sjukdomar. Jag är frisk. Men som sagt, jag har några extra kilo. Ingen är perfekt!

 Jag tycker man ska fokusera på människors bra sidor. Vill du dö senare i livet och känna "Åh, jag var ju i alla fall smal"? Vill du inte känna "det här o de här gjorde jag"? Sluta fokusera allt på din jävla midja och gör något istället! Skriv en bok, öppna en butik, ut och res, uppplev saker! Jag vill fan inte höra mer om "åhh, jag har gått upp 0,8 kg! Nu kommer jag inte i storlek 32 längre, omg". Var nöjd så länge du är frisk eller håll käften!

Vad föredrar ni? "Catwalk-modellernas" sjuka ideal som skapar anorexia eller en fyllig, normal, sund och hälsosam kropp?

Tumme upp för tuttar, rumpa, lår och höfter!!   

Satt precis och läste i en Aftonbladet "Söndag". Där finns en artikel om otrohet. "Är din partner otrogen? Så skaffar du säkra bevis!"

Tips 1. Anlita någon som skuggar din partner. Kostnad: varierar.

Tips 2. Kapa hans Facebook-konto med "Mardrömsprogrammet".

"Med två musklick kan du enkelt kapa din partners facebook-konto. Du behöver bara ladda ner "mardrömsprogrammet" från nätet och koppla upp dig till samma trådlösa nätverk som din partner. Vips så har du tillgång till alla hans hemligheter. Kostnad:gratis."

Tips 3. Skicka in misstänkta fläckar till ett lab. Kostar mellan 2 000 och 3 000 kr.

Tips 4. Köp spermatest för hemmabruk. 200 kr på teknikmagasinet.

Alltså, SNÄLLA!? Behöver du ens fundera på att använda någon av dessa metoder så tycker jag att ni borde rannsaka erat förhållande. Litar du sådär pass lite på din partner att du ska kapa hans konto eller låta någon skugga honom så borde ni inte vara ihop. I ett bra förhållande är man trygg och litar på varandra och behöver inga jävla spermatest-maskiner.

Vem skulle må bra av att misstro sin partner så starkt varenda dag?

Jag skulle inte må bra av att bete mig sådär mot den jag skulle vara tillsammans med. Det där är bara sjukt och vansinnigt.

Skulle någon spionera på mig, kapa mitt konto eller skicka mina trosor till labb så skulle jag fan springa för livet.

Har jag rätt eller har jag fel?

Jag tycker att man måste försöka lita påvarandra. Får man ett sånt här sms kanske det inte är så hälsosamt att börja leta runt halva stan som en galning?

Som i princip lever enbart för spex! måste prata om spex, utföra spex, planera spex, åka på spexresor....Visst, jag kanske är bitter för att jag inte orkade med skolan och hoppade av. men jag stör mig iaf. något så fruktansvärt. På studenter och studenten. och student-spex framförallt. När det ska vara så jävla "tokigt". Henke och Sebbe, 18 år, utklädda till Lady Gaga eller något annat hippt. Vill bara spy.

Det ska vara mammaträffar, mammabad, mammakvällar... mammor måste vara med andra mammor, förstås alltid medhavandes barnen och prata om dem samtidigt. (Missförstå mig inte, det är jättebra att ni tar hand om era ungar när ni nu bestämt er för att ha barn, jag vill inte uppmana er till att avboka mamma-träffen. Jag bara stör mig lite. Egentligen borde jag inte bry mig, jag vet. Men ja. Ett störnings-objekt är svårt att vifta bort.) Omvärlden kan tro att de möjligtvis kan bli less på detta någon gång.

 aldrig.

De kan främst ses på bussar och fik. Omringat av barnvagnar.

Små....odrägliga pojkar ifrån stadens villa-områden, som tror att de har haft en jobbig uppväxt för att mamma eller pappa inte ville köpa en ny EU-moppe till dem efter de kvaddat den förra på fyllan dagen innan. De klär sig och betér sig som de stenhårda grabbarna i stockholm...fast det är bra långt dit ifrån ghettot Linköping t e x. Det finns så mycket att tillägga här, men ni kanske fattar grejen.

Som oftast är en kärring på 50+ som styr ett helt kvarter.  Barnen har flyttat ut, det blir trist mellan varven av dvärg-collie promenader, så då jäklarns kan man allt gå och inspektera vart enda jävla hörn av kvarteret, ha 'sammanträden' med grannfruarna eller sätta upp arga-lappar i tvättstugan.

über-veganen, recycling fantasten, jogging freaket, pilates älskaren, äta rostade bananskivor på lördagar- kvinnan. Hellre 2 år i sibirien än att lyssna på denna människa prata om intressanta dokumentärer på tv2.

Missförstå mig inte här heller. Det är jättefint att ni vill rädda världen och ta hand om miljön. Men att göra det till en image känns bara irriterande.

Det här är ett ganska unikt ljud som kan användas av både killar och tjejer för att uttrycka en starkt positiv känsla (det låter dock något annorlunda beroende på könet). När det är dags för en riktig brakfest där det ska partajas rejält så korkar man istället upp WOOOO-ljudet. Ett bra exempel är ett gäng tjejer som sitter på krogen, och rätt som det är så dyker en låt upp som alla bara ääääälskar, de tittar på varandra och blicken säger allt! "Vi måste upp och dansa tjejer!!" följt av ett WOOOOO!!

Oj, titta, en har cowboyhatt också. Tror hon är den vildaste av dem alla!

Usch, vad läskigt. Jag har haft fobi i princip hela mitt liv för att bli levande begravd. Nu vaknade hon iofs i kistan, men ganska scary det med?

Tänk att bli begravd under jorden och sen vakna upp? Och vara instängd och banka och slå och försöka komma ut, skrika sig hes fast ingen hör, för att sedan kvävas till döds. Därför har jag alltid sagt att om jag dör så vill jag kremeras och bli till aska. Fast då är jag rädd att vakna under kremeringen och eldas upp till döds...

Fan, jobbigt det där med döden.  Mycket tankar och grubblerier.

Nyheten här under visar ju ändå att misstag kan göras. Man kanske inte alltid ska lita på doktorernas dödsförklaringar.

Smått om OCD.

Vad är tvångstankar?

Tvångstankar kan vara tankar, idèer, tvivel, impulser eller en ständigt malande oro, som känns påträngande och som återkommer hela tiden. Det går inte att nonchalera dem. Typiska tvångstankar handlar om att ta livet av ett barn eller att katastrofer kan inträffa.

 Är alla med OCD handtvättare och bakterierädda?

Svaret är nej. Tvångstankar eller tvångshandlingar yttrar sig på många olika sätt och en individ har ofta flera olika symtom. Många människor med tvångssyndrom OCD kan ha svårt för vardagliga ting. En del drabbas av trötthet, perfektionism, obeslutsamhet och svårigheter i familjen.

Tvångstankar är påträngande okontrollerbara tankar som återkommer och är svåra att ignorera. Det kan röra sig om att man t ex måste räkna till 3 när man kommer in i ett rum, för att det inte ska hända någon olycka eller att man inte vågar ta i olika handtag av rädsla för smitta.

Nej. Personer som inte känner igen sitt eget beteende eller sina tankar är onormala eller psykotiska. De allra flesta med tvångstankar OCD är fullständigt medvetna om sina beteenden och vet att det inte är något normalt. Personer med tvångstankar OCD är inte galna.

Det kan vara att man upprepar olika ord eller fraser i huvudet och känner att man måste detta för att inget hemskt ska hända. Man kan också känna att man är tvungen att utföra en viss handling, t ex att räkna till ett visst antal, att sätta på och stänga av vattenkranen ett visst antal gånger eller att kontrollera att spisen är avstängd eller att dörren är låst ett antal gånger.

Jag måste seriöst gå till doktorn. Känns som jag "fått svar" på frågan jag ställt mig hela mitt liv. "Varför känner jag såhär". Detta måste vara grejen. Har dock inga problem med bakterier, tvätta händerna frenetiskt osv.  (snarare tvärtom haha. är sunk.) Men resten. Det stämmer in så sjukt jävla bra. Som på bilden t.ex Måste ju jämt rätta till pennor och tv-dosor och allt möjligt.

Jag måste "rätta till" grejer eller flytta på grejer tills det känns "rätt". Kan flytta på tv-dosan i timmar ibland för att få den där "rätta känslan". Måste tända och släcka lampan ett antal gånger. Oftast 4 eller 8 gånger. Jämna tal. Tänds eller släcks lampan 1 eller 3 gånger exempelvis så får jag sån ångest så jag inte kan tänka på annat.

Jag har även tvångstankar som är sjuka som kan vara att skada någon, som jag sedan får ångest över att jag tänkt. Kan helt enkelt inte hjälpa vilka tankar som kommer. Det går inte att "få bort". Men självklart känner jag mig som en usel människa då, för jag vet ju att jag innerst inne inte vill skada någon.

Jag kan upprepa meningar både inuti mitt huvud och högt. Speciella "mantran" eller verser som måste upprepas annars kommer någonting hemskt att hända. Och jag vet att det är sjukt, att ramsan inte påverkar alls vad som kommer hända eller inte, men jag kan helt enkelt inte låta bli.

Jag är även extremt obeslutsam. Kan vara allt från om jag ska gå klart gymnasiet eller inte till vilken pizza jag ska ha. Att besluta mig för något kan ta många timmar eller dagar.

Jag kan få en fixering vid att ställa saker i vissa ordningar. Måste ställa filmer efter färg och annat onödigt.

Tänker dagligen på katastrofer som ska inträffa. Någon kommer få cancer. Någon ska dö. Jag kommer råka döda min katt. Vi kommer krocka med bilen. listan är lång...

När jag är ute kan jag tänka "Om jag inte hinner räkna till 40 innan bilen åkt förbi lyktstolpen så kommer de o de hända..."

Och dessa tankar går som sagt inte att undvika så jag känner att jag vill ha hjälp nu. Har haft såhär så länge jag kan minnas. Säkert sedan 6 års ålder. Orkar inte tänka så mycket mera. Vill börja leva, haha. Låter klyschigt men det är fan så. Jag vill inte tänka sönder min hjärna på detta vis.

Någon som känner igen sig?