Eva & Adam-maraton med tacos. För mig själv. Nostalgi. Även om jag kanske blivit för gammal för detta ;) eller blir man någonsin för gammal för något? Det är väl helt upp till en själv och ingen annan. Alla jävla normer.

Mysigt har jag iaf. Jag och min dåvarande "bästis" Ellinor tittade på det här typ varje dag efter skolan. Vi gjorde mackor och fnissade åt puss-scener och var smygkära i Alexander samt avundsjuka på Linda.

Ska titta något avsnitt till, sett tre, sen ska jag försöka sova tidigt. Lider av en jävla sömnstörning just nu. Svårt att somna in, vaknar kanske 5-6 gånger varje natt för att sedan vakna upp en sista gång runt klockan fem för att inte kunna somna om. Helvete.

Dubbel depression
Dystymi har stora likheter med egentlig depression och att skilja dem åt kan vara svårt. Den stora skillnaden ligger i att dystymin inte är lika förlamande, men även att den egentliga depressionen är av övergående natur.

Människor med dystymi kan även drabbas av så kallad dubbel depression, det är när sjukdomen djupnar till en egentlig depression – och det blir omöjligt att skilja sjukdomarna åt – när sedan depressionen avklingat finns dystymin fortfarande kvar. Även om dystymi traditionellt ansetts mindre allvarlig än egentlig depression kan ett ständigt pågående lidande ha svåra konsekvenser, obotad leder den bland annat till förhöjd självmordsrisk.

Liksom andra depressionssjukdomar som debuterar i unga år är dystymi kopplad till andra problem, exempelvis psykosomatiska besvär som huvudvärk och magont, dessutom kan så många som femton procent av dystymikerna ha ett alkohol- och narkotikamissbruk.

Social fobi vanligt bland dystymiker
Ångestsyndromet social fobi är vanligt bland dystymiker. De har svårt att finna sig till rätta, obekväma med sin omgivning orkar man aldrig slappna av och undviker helst att delta i sällskapslivet.

Undersökningar på denna grupp visar att även om man oftast har sociala relationer så investeras en stor del av energin åt arbete, vilket lämnar begränsat utrymme för ett socialt liv. På jobbet har man dock lätt för att spilla tid på oväsentliga småsaker, man är oflexibel och på grund av svårigheter att kunna prioritera växer berget av ärenden som ska utföras. Men det finns trots allt dystymiker som når framgång, men detta genom en kombination av självkritik och dåligt samvete, vilket man kompenserar med hårt arbete.

Siffran på antalet dystymiker i totalpopulationen varierar mellan fyra och tio procent, och sannolikheten att drabbas är dubbelt så stor för kvinnor som för män.

Diagnoskriterier
Diagnosen dystymi blir ställd när en vuxen individ uppvisat en kronisk nedstämdhet under minst två års tid (nedstämdhet under större delen av denna tvåårsperiod), dock utan att man har haft några akuta depressionsperioder, i kombination med minst två av följande sex symtom på nedstämdhet:

• Minskad eller ökad aptit
• Perioder av onormalt lite eller onormalt mycket sömn
• Brist på energi (svaghets- eller tröghetskänsla)
• Att man nedvärderar sig själv
• Obeslutsamhet eller koncentrationssvårigheter
• Hopplöshetskänslor

För barn och ungdomar räcker det med att uppvisa symtomen under ett års tid för att kunna ställa diagnos. Hos dessa är attribut som otålighet och retlighet utan någon egentlig nedstämdhet tecken på dystymi, och kallas då dysfori.

Orsaker
Orsakerna till att människor blir dystymiker är komplexa, men en otrygg barndomsmiljö är dock något som ofta bäddar för att människor inte klarar av att hantera kriser och motgångar i vuxenlivet.

Det finns även människor med vissa personlighetsdrag som löper större risk än andra att drabbas av dystymi och depressionsbesvär, dels personer med så kallad astenisk läggning, dels personer med pessimistisk läggning.

En asteniker är en blyg och osäker person som inte vågar hävda sig i sällskap med andra. I sitt arbete är de mycket noggranna men också stresskänsliga, vilket leder till att de lätt blir uttröttade och riskerar drabbas av utbrändhet. På grund av sin dåliga självkänsla vågar de inte ta initiativ av överdriven rädsla för misslyckanden och besvikelser. Deras blyghet leder till social isolering vilket givetvis ökar sannolikheten för att de utvecklar en depression.

Pessimisten är på kant med tillvaron. Ständigt missnöjd och irriterad över att människor i deras omgivning inte förstår deras behov.

Omvärlden tolkas alltid i negativa termer och man har svårt att njuta av livet, familjen och eventuella framgångar. Denna läggning är mycket utbredd bland de som lider av dystymi. Det finns även kemiska orsaker bakom dystymi och depression.

Under depressionstillstånd utsöndrar hypofysen mindre mängder av signalsubstansen serotonin, vilken spelar en stor roll för människans förmåga att uppleva välbefinnande.

Vid serotoninbrist blir man nedstämd, ångestfylld och lättirriterad.

Första tjaffset på jobbet idag. Jag: "japp, bossen..." lite ironiskt. Var inte populärt. Pratade om banan och ananas-pizza för mycket tyckte dem. Stämningen var minst sagt tryckt! Sen börjar två andra att bråka också! Vad fan händer? Haha. Gemenskapen börjar splittras, buhhuu

I natt drömde jag att jag sov utomhus tillsammans med Nordman. Jag hade varit hos tandläkaren så jag var helt bedövad i käften. Så när han försökte pussa mig så var det helt weird.
Varför drömmer jag om Håkan Hemlin? Har inte hört någon låt eller någonting på åratal. Men det var ändå lite spännande.

Såg ett intressant program-ämne på Dr. Phil, som handlade om så kallat "Catfishes". Folk som utger sig för att vara någon annan än den är. Och lurar folk osv. Ganska creepy! Man vet ju faktiskt aldrig helt säkert vem det är som sitter bakom skärmen...

För några år sedan är jag ganska så säker på att jag råkade ut för just detta. Jag pratade med en kille på MSN dagligen och vi kom varandra väldigt nära. Jag anförtrodde mig saker åt honom och vi skulle ses. Men det hände aldrig! Jag ville ha hans nummer så vi kunde prata lite i telefonen. Vi hade ju ändå snackat på MSN dagligen i flera månader...

Men jag fick inget nummer. Det var fel på hans mobil och alla möjliga ursäkter. En gång hade vi bestämt att ses på en krog, men på vägen dit var han med om en "bil-olycka"; och just detta tog Dr.Phil upp i sitt program. Att dessa människor låter dig tro att de varit med om en "olycka", då kan du inte sätta press på honom eller henne om att ses, då mjuknar du och vill bara vara ett stöd.

Det var aldrig heller några aktuella bilder. Alla kort jag fick var från "förra året" eller så. Jag fick aldrig några nya bilder. Det var som att han bara sparat några kort på någon och sen hittade han inga fler. Och han kan ju inte ta nya på sig själv eftersom de inte är "han".

Den här killen var verkligen speciell. Jag ville verkligen träffa honom. Han var rolig, smart och snygg. Vi hade underbara kvällar på MSN där vi pratade om verkligen ALLT.

Men helt plötsligt en dag försvann han bara. Kanske kände han, vem det nu än var, att han inte kunde luras längre. Kanske började bortförklaringarna och ursäkterna ta slut.

Jag fick en slags sorg i mig. Han bara gick upp i rök, och jag har ännu inte hört något och det har gått flera år. Jag försökte hitta honom på nätet, men då han aldrig sagt sitt efternamn utan endast sitt förnamn, som kanske inte ens var sant, så var det omöjligt att hitta honom och jag fick ge upp.

Jag kände att jag hade slösat sån lång och intensiv tid på en människa som inte ens "existerat". Jag kände mig grundlurad och dum. Hur i helvete kunde jag gå på alla fintar i så många månader? Borde jag inte ha reagerat på allt efter ett tag? Att denna person är underbar på nätet, men vi ses aldrig hur mycket jag/vi än försöker. Det kommer alltid något i mellan. Och vad är oddsen för att alla dessa bil-olyckor och telefon-olyckor ska hända på så kort tid? Visst, det kan hända. Men nej. Jag känner att detta bara var en bluff.

Läskigt att jag berättat saker om mig själv som inte så många vet. Vem var det egentligen som satt där bakom skärmen? Skrattade han/hon åt min dumhet, eller blev denne person bara "indragen" i något som kanske inte var planerat?

Hursomhelst så försvann han bara en dag. Och jag undrar fortfarande vem det var.

En liten avatar av Jag.

Jag kände hur min hjärna tog stryk rätt fort...

Som att det satt en liten gubbe och hyvlade min hjärna i skivor med en osthyvel.

Allt var ruttet.