Såg ett intressant program-ämne på Dr. Phil, som handlade om så kallat "Catfishes". Folk som utger sig för att vara någon annan än den är. Och lurar folk osv. Ganska creepy! Man vet ju faktiskt aldrig helt säkert vem det är som sitter bakom skärmen...

För några år sedan är jag ganska så säker på att jag råkade ut för just detta. Jag pratade med en kille på MSN dagligen och vi kom varandra väldigt nära. Jag anförtrodde mig saker åt honom och vi skulle ses. Men det hände aldrig! Jag ville ha hans nummer så vi kunde prata lite i telefonen. Vi hade ju ändå snackat på MSN dagligen i flera månader...

Men jag fick inget nummer. Det var fel på hans mobil och alla möjliga ursäkter. En gång hade vi bestämt att ses på en krog, men på vägen dit var han med om en "bil-olycka"; och just detta tog Dr.Phil upp i sitt program. Att dessa människor låter dig tro att de varit med om en "olycka", då kan du inte sätta press på honom eller henne om att ses, då mjuknar du och vill bara vara ett stöd.

Det var aldrig heller några aktuella bilder. Alla kort jag fick var från "förra året" eller så. Jag fick aldrig några nya bilder. Det var som att han bara sparat några kort på någon och sen hittade han inga fler. Och han kan ju inte ta nya på sig själv eftersom de inte är "han".

Den här killen var verkligen speciell. Jag ville verkligen träffa honom. Han var rolig, smart och snygg. Vi hade underbara kvällar på MSN där vi pratade om verkligen ALLT.

Men helt plötsligt en dag försvann han bara. Kanske kände han, vem det nu än var, att han inte kunde luras längre. Kanske började bortförklaringarna och ursäkterna ta slut.

Jag fick en slags sorg i mig. Han bara gick upp i rök, och jag har ännu inte hört något och det har gått flera år. Jag försökte hitta honom på nätet, men då han aldrig sagt sitt efternamn utan endast sitt förnamn, som kanske inte ens var sant, så var det omöjligt att hitta honom och jag fick ge upp.

Jag kände att jag hade slösat sån lång och intensiv tid på en människa som inte ens "existerat". Jag kände mig grundlurad och dum. Hur i helvete kunde jag gå på alla fintar i så många månader? Borde jag inte ha reagerat på allt efter ett tag? Att denna person är underbar på nätet, men vi ses aldrig hur mycket jag/vi än försöker. Det kommer alltid något i mellan. Och vad är oddsen för att alla dessa bil-olyckor och telefon-olyckor ska hända på så kort tid? Visst, det kan hända. Men nej. Jag känner att detta bara var en bluff.

Läskigt att jag berättat saker om mig själv som inte så många vet. Vem var det egentligen som satt där bakom skärmen? Skrattade han/hon åt min dumhet, eller blev denne person bara "indragen" i något som kanske inte var planerat?

Hursomhelst så försvann han bara en dag. Och jag undrar fortfarande vem det var.

En liten avatar av Jag.

Jag kände hur min hjärna tog stryk rätt fort...

Som att det satt en liten gubbe och hyvlade min hjärna i skivor med en osthyvel.

Allt var ruttet.