Jag och en kompis diskuterade det här med att verka snäll enbart för sin egna vinning. Ett exempel. Hon vill träffa en kille som säger att han ska jobba natt frivilligt för att tjäna lite extra pengar. Han medger även att han är trött, men det kan ju som sagt vara bra med extra pengar. Hon vill ha ett ligg. Så hon säger: "man ska inte jobba när man är sådär trött, det är inte värt pengarna, du måste ta det lite lugnt! Kom hit istället så kollar vi film. Spar på krafterna inför nästa vecka, slit inte ut dig, ohälsosamt, blablabla", när hon egentligen skiter fullständigt i om han får ont i ryggen eller är trött. Hon vill ju bara ha kuk. Då verkar hon väldigt snäll och omtänksam, när hon egentligen bara är egoistisk och vill få ut någonting av det själv. Eller som vissa människor ringer till mig helt plötsligt och säger "åhh hej lina, det var så länge sen vi sågs, jag saknar dig! hur ääääär det med dig? ska vi hitta på något?", sen får man reda på att personen i fråga ringer enbart för att alla hennes/hans vänner är bortresta den helgen och hon/han inte vill vara själv. Då kör man "snälla kortet" enbart för att vinna något på det själv. Man spelar en vänlig roll. Det är ganska fult gjort, men jag tror att människor gör det oftare än dem själva inser. Människan är ett så kallat "överlevnadsdjur" och man gör mycket för sig själv. Jag är väldigt skeptisk till när folk verkar bry sig om mig. Det finns oftast en baktanke i det hela. Och ja, jag medger att det finns en del genuint rakt igenom snälla människor, men det finns inte många såna i mitt liv. Jag litar inte på någon. Människor är sluga. Och jag vet ju hu det är själv. Jag har också låtsat brytt mig för att jag kommer tjäna något på det. Fyfan för mänskligheten egentligen. Vi är piss. Vi äter, skiter, sover, knullar, dödar. Beter oss som riktiga svin. Vart är alla bra människor? Någ0n som inte spelar snäll och omtänksam, utan faktiskt är det?

old picture

Inatt drömde jag en sån vacker dröm. Jag och en partner samarbetade tillsammans med ett hagelgevär. Vi var på ett hotell och sköt människor. Jag kände mig så viktig. Så fort någon slog mig eller kallade mig elaka saker så kom min partner och sköt honom/henne. När vi kände för att bada och poolen var upptagen så sköt vi dem också. Aldrig känt mig så mäktig och älskad. Det låter kanske inte så vackert men det var en sådan team-känsla. När vi gick ute på stan så var staden inavderad med jätte-zombies och då fick vi tillgång till ett raket-gevär (precis som i RE) och fick skjuta på dem. Var riktigt spännande. Det bästa vara att jag visste att vi aldrig kunde dö, eftersom det var ett spel. Jag råkade bli skjuten av misstag på hotellet en gång, men då sa jag bara "starta om spelet förfan!!!", så började vi om. Så kunde vi döda lite mera. Det som var fint var att han dödade för min skull. Det var någon blond kille som försökte tvinga mig att ligga med honom, och jag ville inte det. Pang. Skott i skallen bara. Död. Någon brud snodde mina nya leggings och vägrade lämna tillbaka dem. Pang. Skott i skallen bara. Död. Saknar den drömmen. Tråkigt att vara vaken. Jag undrar om någon skulle döda för min skull i verkligheten? Ok, kanske inte för ett par stulna leggings, det känns mest bara onödigt och dramatiskt, men om nån var riktigt riktigt elak mot mig? Det är mycket mera romantiskt än en blombukett, trerättersmiddag och choklad.

Jag och min partner. Jag står i bakgrunden, lite osäker men ändå så jävla full i fan

Tror att jag har spelat för mycket Resident Evil i mina dagar.....