Fyfan vad folk går ut med sina liv på bloggar. Misshandlad av pojkvänner, rättegångar hit och dit, incest, våldtäkter - ALLT! Snacka om att dagens kids (även vuxna...) är jävligt uppmärksamhetskåta eventuellt "tyck synd om mig-kåta". Varför vill man gå ut sin blogg om att ens farfar knullade en i analen när man var fem år?! Tycker det är vidrigt hur folk är så jävla öppna. Gå och snacka med en psykolog istället för att söka andras uppmärksamhet. Jag tycker det är sjukt att man vill berätta för hela Sverige om såna saker? Varför? Någon jävla självrespekt måste man väl ändå ha. Förnedrande. Men tycker man att det är som "terapi för själen" att skriva på bloggplatsen.se om sin hemska uppväxt så får man väl fortsätta med det då. Jag fattar iaf inte grejen.
Sen finns det ju dem som fläker upp hela röven också i ett par stringtrosor. Rätt upp i kameran. No mercy. Åh vad pappa måste bli stolt över sin 13åriga tjej som BER om gubbkuk :)
John
28 augusti 2011 05:48
Hej på dig, hittade din blogg bara av en slump. :)
Håller med dig om detta. Men jag tror detta fenomen är lite detsamma som den kändisvärld vi lever i idag. Folk vet att man inte har något värde annars, liksom. De allra flesta människor har ett behov av att synas eller höras på någon nivå. Hur det än må ta sig uttryck. Och det är ganska patetiskt egentligen. Det har jag också alltid tyckt. Men det känns värre att veta att folk inte skulle bry sig mindre om man blev överkörd på gatan imorgon, men däremot skulle göra det direkt och man skulle hamna på förstasidan nästa dag om man så bara hade varit någon C-kändis, som hade blivit känd på något världens nonsens.
Det allra mesta i livet handlar om olika former av status. Det är det folk oftast bedömer andra efter, i alla fall enligt min insikt. Om någon dokusåpa-deltagare eller tonåring som blev känd och stor i Idol genom att bara sjunga någon annans redan skrivna låt och sen dyrkad av folkmassor landet över bara därför, dog, så skulle det stå i medierna redan dagen efter och MASSOR av människor skulle sörja denne och tycka det var hemskt. Men om en brandmän dog när han gick in i ett hus och offrade sitt liv för att rädda 10 andra personer, så skulle det inte stå ett dugg och inga skulle bry sig heller. För HANS status är ju INGENTING mot för någon som blev känd i Idol genom att sjunga någon annans redan skrivna låt...De som har fått som mest uppmärksamhet och hjältestatus, har aldrig varit de som verkligen skulle förtjäna det...Jag bryr mig om ifall en brandman har brunnit inne när han sprang in i ett brinnande hus för att rädda folk. Det tycker jag känns väldigt tragiskt och som en stor förlust. Däremot skiter jag fullständigt i Måns och Maries känslor för varandra, hur det går med deras förhållande i nuläget och annat trams som nu även de större, riktiga dagstidningarna har hoppat på och dagligen skriver löpsedlar om. Ville jag läsa om sånt, skulle jag köpa Svensk Damtidning, Se & Hör eller någon annan kändisblaska. Jag hatar att de fokuserar på sånt när det finns så mycket annat, viktigare att skriva om. Men det är ett bra tecken på hur folk bedöms och de värderingar som finns i samhället, tycker jag. Vad man mäter en människas värde efter. Jag själv har skrivit 500 låtar som ofta är både vackrare och bättre än många av de största världsartisternas. Men det spelar ju ingen roll, för jag har ju inte givit ut min musik. Jag kunde säkerligen bli jättestor på att bara sjunga en cover av någon annan artists låt istället. Det mesta handlar bara om ren tur och slump.
Hoppas detta långa och nattliga svamlande låter åtminstone någorlunda begripligt...Jag har inte ens sovit något än och imorgon tänkte jag dra till tatueringsmässan! Det är sista dan där imorgon. ;)
Jag gillar din stil i alla fall, du ser cool ut! :) Lite goth-inspirerad, liksom. Vad gillar du för typ av musik?
/Mvh John.
John
28 augusti 2011 06:03
Hade du verkligen HITTAT folk som skrev om allt det där nämnda, eller var det bara en grov uppskattning för att påvisa hur bisarrt det faktiskt är...??
Jag tror aldrig jag har hittat så många andra bloggar än de som skriver om sin vardag, som den är just nu. Och det är ju bara nuet som är det viktiga, eller hur? :)
