När jag var liten så fascinerades jag av Bergatrollet. En slags skräckblandad förtjusning. I "Trolltider" blev Daisy tillfångatagen av honom, i del 3. Mot slutet. (Hon befrias ju självklart sen.)

Hon var instängd i en slags fågelbur. Och han var snäll samtidigt som han hade tagit henne. Den kombinationen var jag inte van vid. Om någon blev tillfångatagen i andra filmer jag såg var det alltid tortyr, mord och elände. Men Bergatrollet kidnappade, men var samtidigt snäll. Han ville att hon skulle dansa. Och göra akrobatiska konster. Han blev väldigt glad då. Och att hon skulle sjunga sånger. Vaggvisor... En speciell vaggvisa...

Jag tror det handlade mycket om hans mamma. Hans mamma sjöng alltid vaggvisor för honom som barn, och jag tror att det han saknade det väldigt mycket. Därför tog han henne som för att "ersätta" mamman med Daisy. Hon skulle vara en slags mammaroll. Så i grunden var det inte en elak handling, utan en mera desperat handling. 

Jag brukade drömma att jag blev tillfångatagen. Och på något märkligt sätt så gillade jag det. Det var spännande och säkert en slags verklighetsflykt för mig. In i sagoväsenas land. Jag tror att jag var trött på min vardag redan då... Jag ville att det skulle hända något. Jag var nästan frustrerat beroende av sagor och mystik. Jag levde mig in i det väldigt mycket. Speciellt i mina drömmar.

Tänk om Bergatrollet skulle kidnappa mig! Vilken spännande grej! Planera flykt och sånt. Adrenalin. Kanske ställa sig in och vara hans "kompis" för att sedan gola ner honom totalt...

Gamla julkalendrar var det bästa! Senaste åren har varit katastrof... Jag saknar det gamla stuket. Alla gamla julkalendrar, i princip, var bra. Riktigt jävla bra! 

Tror jag saknar min barndom på ett ohälsosamt extremt sätt... :/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ny blogg, samma Lina. (fast ändå inte...)www.nouw.se/lieebliee ...

Musik är farligt för mig. Kan få mig att göra dumma saker

Ett avsnitt av Morran och Tobias Shopping  

Hämtat ut mitt nya pass idag. Åker till London nästa vecka... vill, vill inte.   ...

Känns som att jag aldrig kommer läka :(