Långa korridorer.

Vet ej om det beror på att jag var hiskeligt rädd för filmen "The shining" när jag var 7 år. Minns de långa hotell-korrioderna när pojken åkte med sin lilla bil och för varje hörn han rundade undrade man vad som skulle dyka upp på nästa lång sträcka. Och helt plötsligt står det två äckliga tvillingar där med en massa blod och döda kroppar?

Minns när jag var i Karlstad med min familj på ett hotell som hade såna där långa, röda läskiga korridorer. Klockan 11 på kvällen skickade min farsa iväg mig för att hämta is till deras groggar. Ismaskinen låg längst ner i korridoren. När jag gick där hade jag som kalla kårar i ryggraden, kändes hela tiden som att någon var efter mig. Och jag vände mig om flera gånger och fick upp scener i huvudet om att någon ska stå längt bort. Panik-sprang tillbaka till rummet. Kallsvettades.

Föda barn.

Vet att tusenmiljons kvinnor över hela världen sedan urminnes tider har gjort det, och gör det hela tiden. Men jag är grymt rädd. Jag har tankar ibland om en höggravid kvinna som får en vass, spetsig kniv rätt igenom naveln. Och navelsträngen som efter födseln klipps av. Nånting är så vidrigt över det. Det är så sjukt att en levande varelse kommer ut ur ens mage. Den är ju alldeles FÖR STOR för vårat.. hål... Usch. Gravida kvinnor är bland de obehagligaste jag vet. Jag tror inte att jag vill ha barn nån gång. Och alla säger att man ändrar sig med tiden, och att det trots smärtan är en "underbar upplevelse" när man väl ska föda. Och kanske har ni rätt, jag kanske ändrar mig. Men det kommer nog ta måååånga år. Fan, vissa kvinnor spricker och skit när de föder. Seriöst. Vidrigt. Jag tycker inte alls att det är ett "mirakel".

Stening.

Att straffas med så kallat "stening" verkar grymt obehagligt! Har sett videos på folk som stenats till döds. Har en vit tyg-grej över sig som färgas helt klarröd efter ett tag. Skallen och ansiktet krossas. Att få stenar kastade på sig tills man dör kan man ju verkligen kalla tortyr. Fatta att grävas ner i ett hål, så typ bara huvudet sticker upp och veta att man väntar på döden? Du ska plågas tills du dör. All form av tortyr-till-död är äckligt, men just stening har jag allltid tyckt varit så rått. Och oftast är det ju den vanliga befolkningen som gör det. Hånar, skrattar, skriker glåpord medans stenarna slängs. Snacka om att verkligen ha en annan kultur där. Folket verkar vara så jävla råa i såna länder där sånt förekommer. Och att en kvinna som våldtagen ska straffas med stening är så sjukt så jag orkar inte ens diskutera det. Det är så bisarrt så jag finner inga ord.

Att bli blind.

Vad vore livet utan syn? Att inte kunna läsa (visst, finns blindskrift, men känns väl ändå mer.. komplicerat?) att inte kunna se en bra film, titta på naturen, se sina älskade... Det vore så hemskt och meningslöst. Skulle verkligen hellre ta att bli döv eller stum. Men blind. Jag skulle bli sjukt deprimerad tror jag. Tror till och med jag föredrar förlamad framför blind. Blind är största rädslan av allt som kan hända förutom döden. Att "se" är ju ändå att uppleva världen och livet på något vis. När man reser vill man ju "se" saker osv. Att ha sin syn är något som de flesta tar för givet och borde uppskatta som fan istället.

Jag har så tråkiga hoodtröjor hemma. Har bara typ svarta. Blev väldigt förtjust i denna! Leopard, såklart ;) haha! Tröttnar aldrig.

Sen är jag ju som bekant väldigt förtjust i lack och latex också...