The Box

Handling:

Norma (Cameron Diaz) och Arthur Lewis (James Marsden) lever ett normalt liv, men när ett paket lämnas vid deras dörr en tidig morgon förändras allt. De öppnar paketet i det finns en låda, en nyckel och en lapp, lådan har en knapp på toppen inuti en kupa och man öppnar kupan med hjälp av nyckeln. På lappen står det ett meddelande att Arlington Steward (Frank Langella) kommer på besök klockan 17:00 samma dag. När Arlington Steward sen kommer så får de reda på att väljer de att trycka på knappen på lådan så kommer de bli rika. De får en miljon dollar men en sak till...det innebär döden för en människa de inte känner. De har tills klockan 17:00 nästa dag att bestämma sig för hur de ska göra men detta är ändå inte hela sanningen...

Mitt betyg:        (3 av 5)

Jag skulle kunnat gett filmen en 4:a, för jag gillar tanken/idèn med filmen. Och den började väldigt bra. Spännande. Ska man ta en miljon dollar, fast ha någon oskyldig människas liv på sitt samvete eller ska man tacka nej? Dilemmat görs inte lättare av att familjen har en ekonomisk kris heller... Hursomhelst så väljer paret att trycka på knappen och en rad otrevligheter börjar utspela sig... Synd att mittenpartiet, eller en aning framåt, är för mycket science-fiction. Jag är inte så mycket för det. Gillar när filmer håller sig rätt realistiskt, framförallt när det gäller psykologiska drama-filmer. När det blev för mycket "trams" så tänkte jag att detta var en tvåa. Men filmen avslutades rätt bra med en liten "ohh shit"-upplevelse, haha. Så jag ger den en trea.

Satt uppe en natt och ritade och tog en whiskey i min ensamhet.Mycket trevligt.

Riktar sig till en viss person. Jag är så mogen.

Drack "Tullamore Dew"

Idag när jag vaknade så tog jag en promenad till Ica och köpte hårfärg :)

Budget. Har inte råd att gå till frisören en gång i veckan som min kompis Suss. Det är lite orättvist, men å andra sidan så jobbar hon och sliter varje dag på lagret medans jag ligger hemma och spelar rollercoaster och pillar mig i näsan.  Så... det jämnar väl ut sig.

Tror att färgningen blev ganska lyckad. Är iofs väldigt ostylat nu, men man ser på ett ungefär. Är någon blandning av svart, mörkbrunt, ljusbrunt och rött. Låter konstigare än vad det ser ut. (Icas egna blonderingar är väl inte att hänga i julgranen alla gånger.) Får ta och slänga upp en bild imorgon. 

Har ätit lövbiff och en bit vitlöks-kyckling med sallad. Mycket gott!

Här bjuder jag på en sensuell och tuff bild på moi!    haha

Mod handlar inte om frånvaro av rädsla utan om att våga agera trots att man är rädd.

Fan, jag blir så jävla förbannad. Genom att lägga över skulden på mig så slipper han ifrån sitt ansvar, förstärker sin egen känsla av rättfärdighet och känner sig befriad. Han får makt. För att få ur sin ilska sätter han sig på tvären hela tiden och när jag blir arg så säger han helt lugnt: "Vad du ställer till det, jag som bara vill ha lugn och ro. Jag avskyr att bråka". På så vis har han fått utlopp för sin irritation utan att själv tappa ansiktet. Han får rollen som den attackerade och själv minskar han sin egen ångest och framstår samtidigt som helt oskyldig. På något vis lyckas han alltid vända allt emot mig. Utan att se sin egen del.

Känner ni igen er i det här? När någon människa retar upp er hela tiden, ni håller masken för att inte starta ett bråk, men till slut känner ni att ni inte vill ta mera skit. "Nej nu jävlar räcker det" och säger ifrån och då får NI framstå som idioterna som startar bråket? Fyfan, är så orättvist!

Vilken jävla energitagare han är ibland... usch...

Håller just nu på att färga håret :) Nummer 872, intensiv röd. Har dock så mörkt brunt hår sen innan så kommer bli mörkmörk-röd. men det är den effekten jag är ute efter :) Får se hur slutresultatet blir sen.

En låt som får mig att gråta

En låt som får mig att bli glad

En låt jag inte kan låta bli att sjunga med till

En låt som väcker minnen

En låt som jag avskyr

En låt som ger mig rysningar

En låt jag älskade som barn

En låt med en bra text

En låt som får mig att bli arg

En låt jag skulle vilja ha på min begravning

Misfits - Scream

Denna låt har man spelat många gånger i flickrummet ute i irsta. En period då jag enbart lyssnade på Misfits och Ramones. Satt i mitt rum och hatade allt. Var 13 år. Jag minns det så väl. Känslan av att ingen förstod en och allt sånt. Väcker jättemycket känslor och minnen denna låt.

13 år. Även då var man rebellisk med rödrosa hår och skinnpaj haha   

En låt som får mig att gråta

En låt som får mig att bli glad

En låt jag inte kan låta bli att sjunga med till

En låt som väcker minnen

En låt som jag avskyr

En låt som ger mig rysningar

En låt jag älskade som barn

En låt med en bra text

En låt som får mig att bli arg

En låt jag skulle vilja ha på min begravning

Lynn Anderson - Rosegarden

Oavsett när, var eller hur så sjunger jag alltid med i den här låten. Den är mysig och svängig på nåt vis. Gillar verkligen. Är från -71 också. (Jag gillar 60,70,80-tal.)