De flesta har nog inte undgått att Amy Winehouse har trillat av pinnen. Hittade lite bilder "före" och "efter". Kolla in vad fan knarket kan göra med någon?! Är inte direkt smickrande... Tyckte hon var riktigt riktigt snygg. Men efter alla droger ser hon ut som ett riktigt jävla vidrigt trash. tyvärr. Hon måste ha varit ganska olycklig?

Alltid när min katt är hos mig på nätterna, (som inatt till exempel) så tittar han alltid på något inne i garderoben. Följer med blicken. Sen bara kutar han ut. Haha. Jag börjar fan undra. Är det ett spöke där inne? Eller är det så pass ospännande att det bara är en liten husmus?:(

Jag minns när jag bodde i Irsta, det var en stor villa ute på "landet" kan man säga och där var jag ofta lite skrajj på nätterna om jag var ensam. Men sen flyttade jag till lägenhet och jag har aldrig tyckt att lägenheter har varit skrämmande. Men fan, det är något med våran lägenhet. Min mamma har sett konstiga "människor" gått runt i hallen, och katten tycks se saker på nätterna, och jag har sett ansikten i mina speglar på rummet. (inte mitt eget, haha)

En sida av mig vill tro på det här, det är spännande. Men jag har även en "vettig och logisk" sida som tänker... Nä.

Mitt liv är fan inte spännande och mystiskt och dramatiskt.

Eller ja, kanske dramatiskt. Men inte på det sättet jag vill ;(

Har precis läst ut boken "Varför gråter inte Emma?".

Vissa tycker att det är ett jättebra sätt att "gå vidare" genom att skriva boken, och vissa hävdar att det är fel att tjäna pengar på hennes barns död. Likt Englas mamma, att det bara handlar om "media-kåthet", och att det är jävligt fult. Vad tycker ni? Är det ett bra sätt att komma över någons bortgång genom att tala ut i tv, tidningar, blogga, skriva böcker osv...? Eller "utnyttjar" man situationen på ett konstigt sätt, som att exempelvis tjäna pengar/synas/folk ska tycka synd om en? Borde man istället öppna sig för sina närmaste istället för att gå ut i hela Sverige? Eller är det som sagt ett riktigt bra sätt att "skriva av sig och gå vidare"?

Hur kommer det sig att vissa behöver gå ut med sånt här, och andra inte? Hur många får inte någon anhörig mördad utan att behöva skriva en hel bok om det? Utan nöjer sig med att sörja med familj och vänner? Är det en viss typ av människor som har behov av att synas i media? Är man en person som njuter av uppmärksamhet? Eller behöver man göra det för att gå vidare helt enkelt?

(Tycker i alla fall såklart att det är tragiskt det som hände, och i stort sett ingen förtjänar att gå detta öde till mötes. Tycker det är förjävligt att några som är totalt oskyldiga ska bli slaktade på detta vis. Småbarn är ändå lika försvarslösa som typ... kaniner, så detta är jävligt brutalt och jag är glad att tyskan fick sitt straff. Tänk vad svartsjuka kan driva folk till vansinne?)

Igår köpte jag en Triss för 25 kr, men jag vann inget. Blev sur och tänkte att jag ska se hur många trisslotter jag kan köpa tills jag får en vinst. Ska se hur mycket minus/plus jag får i plånboken. Hittils:

-25 kr.

Ska köpa en till två stycken i veckan, så får vi se. Wish me luck!

Väntar på bussen.. Har inte använt mina Dr.Martens på flera år så fick skoskav :O

Men det är det värt, för jag gillar mina martens. Dem har jag ägt i 8 år nu.

Mojje gör sitt kända "The evil face".

Har inhandlat lite nya grejer :)

Nää...Jaaa...Näää

Nu sitter jag hos Suss. Är jättevarm. Konstigt väder ute. Kvavt.

När jag gick hit så gick de förbi en svart man som sa "Schyssta pattar" i en härlig brytning.

Han gjorde min dag.

nej. kände mig "exposed". Fick gå och dra upp min tröja lite diskret.

Ska köpa trisslotter snart. Och cigg.

Sen ska vi iväg på 40årskalas.