Kollade på "The Impossible" i natt. Helt okej, men det är då själva fan att familjerna alltid ska återförenas. Åh pluttenutt, så förutsägbart... Sånt är drygt. Feel Good-snyftningar finns i alldeles för många dramatiska skildringar av verkligheten... Men verkligheten är oftast inte så lyckad och jag tycker en film med ett oförutsägbart och sorgligt avslut lämnar ett större avtryck i mig. Men film är alltid film, även om det baseras på verkligheten. De väljer alltid ut de lyckliga historierna för det är väl det folk vill ha.

Nu ska jag knapra på lite syltlök och spela rummel och rabalder. Remember? ;) tv 4, tidig morgon innan skolan, lattjo lajban... Ungjävlarnas telefoner funkade inte alltid så bra. Albin, 8 år, som var hos farmor och hade en gammal stenålderstelefon man snurrar på istället för trycker. Det blev ju skitstressigt. Jag minns att han smällde in i allt som var möjligt att smälla in i och till slut fick han damp på farmors telefon och de hördes bara en smäll sen blev det helt tyst. Jag åt en kiwi och njöt. Så elak som jag är. Haha. Jag var nog lite avundsjuk för att jag aldrig kom fram haha. Så nu får jag spela det på datorn. I vuxen ålder. Jag fortsätter att njuta av livet va. Tar ett bloss va och hänger med motorcyklistgäng