Fuck you, bastards...

Ni överger mig i helt fel tid. Jag är så besviken. Fyyyyyyfan. 

Orden räcker inte till.

Inatt så drömde jag att jag träffade min framtida son. Han hade blont, halvlångt hår och var i 4-årsåldern. Jag åkte i en bil, hade lyckats tagit körkort. Kom in på ett hem och min son sprang fram med öppna armar och skrek "mamma!" och jag kände hans glädje och lycka. Jag hade honom i mina armar och han sa "tack mamma för att du har blivit vanlig igen!". Jag förstod genast att han menade att jag var "nykter". Jag hade varit borta och "kurerat" mig. Nästan hela hans liv. Och jag fick sånt dåligt samvete över att jag inte funnits där för honom. Och jag tänkte. Till mig själv i drömmen. Ge inte upp, för det här är din framtid. Vill du att det ska se ut såhär om 10 år? Vill du utsätta ett barn för det här? Det var en obeskrivlig känsla att möta sitt framtida barn. Han luktade gott och hade en sån sprudlande glädje. Även fast jag inte gillar barn så kände jag något.. Jag kände en slags lycka av att krama honom. En känsla som känns värd att kämpa för.

Ny fråga. Svara gärna.

Du var min vän. Men nu vill jag dig illa. Riktigt illa. Du förtjänar inte det här. Om det finns någon jävla rättvisa i världen så hoppas jag att mitt förakt får komma till rätta. Din kaxiga lilla lus. Nån gång blir du ensam. Du har det bra nu, ja. Men tror du på evig lycka? När man minst anar det är allt borta. 

Jag spottar på dig om jag ser dig, uppkäftiga jävel.

Försökte mig på "mindfulness" idag, men jag känner mig inte riktigt i form för det.

Haha.