Kyckling-Pasta och boken "sankta psyko" just nu med levande ljus iklädd bästa svampbob fyrkant chill-pantsen.

(bild från igår, inte nu kan kan lugnt säga haha) ser ut som döden just nu
med typ gammalt smink i ansiktet som jag smetat ut i sömnen

En tjejs dreads brann upp igår på pitchers. Blev en stor jävla låga på bara några sekunder. Så halva håret försvann typ... Man fick den där känslan "fan,vad skönt att de där inte var jag", tar en klunk öl till och myser.

Är bakfull. Kom hem klockan fyra i natt. Jag och en annan gick hem från stan. Fett kallt :/ men vi hade så jävla awesome konversation så tiden gick fort ända. Trots klackar...
Var på bmb, bankiren, tiptop och pitchers. Jag började supa kl tre på dagen så jag var helt mör redan vid åtta... Fuck. Men stod ändå ut till fyra. Galenskap. Vaknade klockan ett idag. Har tänt ljus och väntar på att "Narnia" ska börja. Vet inte om jag sett den? Lite grann tror jag. Har bakfylleångest samt inget att göra så den får roa mig förhoppningsvis. Hungrig är jag också men för lat för att laga käk.. Blääeh jag hatar bakfylledagar. Det är lördag men det finns inte en chans att jag pallar ta mig utanför dörren idag... Glad att man inte har något helgjobb att tvingas till iaf. Är väl ett "lyxproblem" att vara uttråkad på soffan...

Dricker blossa och blossar på. Lyssnar på blues country och funderar på viktiga och oviktiga saker. Hej

Den här vill jag springa runt och mysa i och känna mig sådär stugmys-snygg!

Börja spara pengar kanske...? :)

Den här jävla ångesten som smyger sig på hela jävla tiden vill jag bara döda för gott. Men jag vet inte hur. Jag känner mig totalt maktlös. Dagarna går. Men inget förändras. Samma ständiga obehagliga känsla i kroppen och framförallt i huvudet. Mina tankar kan vara ren tortyr. När fan ska man börja må bra?

Varför hatar jag lyckliga slut?

Är det för att jag är olycklig själv?

Man blir antagligen missunnsam då... Är man själv lycklig är det lättare att se andra lyckliga. Mår man piss blir man bara illamående av alla jävla gulliga slut överallt.

Eller så är jag helt enkelt inte den typen som gillar det. Jag kan uppskatta mystiska eller sorgliga slut, det ger mig oftast mer.

Nu har jag finally fått hem "Lilla huset på prärien", säsong 1. 20 jävla timmar! Kommer bli nostalgiskt och mysigt! Haha! Var kanske tio år sen man såg det. Nu ska vi följa familjen Ingals igen!

bjuder på en sommar-bild... Var hett som fan. Lökigt. Och kaffe på det. VAAAAAAAARMT